Den förrymde Jöns Olofsson och hans straffade hustru Margta Andersdotter

I länshäktet i Gävle satt personer som var anklagade för brott; stöld och otrohet men också dråp och mord. De satt där tills domar fallit och straffen skulle verkställas. Det gamla slottshäktet togs i bruk 1732 och användes fram till 1847, när det moderna cellfängelset stod klart strax intill. Idag inrymmer dessa båda fängelser Sveriges Fängelsemuseum. Avlägsna släktingar till mig satt inlåsta i länshäktet från sommaren 1838 och fram till våren 1839.

Jöns Olofsson (1807- ca 1863) var min morfars morfars farbror. Fadern Olof Esbjörnsson Hallenberg (1775-1867) var född i Bergsviken, Bergs socken i Jämtland. Som femtonåring lämnade han Jämtland tillsammans med sin far och gav sig ut på en lång vandring till Hälsingland, där de bosatte sig i Skästra i Järvsö socken. Olof arbetade som dräng och gifte sig 1798 med torparedottern Margareta Olofsdotter (1775-1835) från Sanna i Järvsö. Efter något år tog Olof värvning som dragon för Jämtlands regemente, Bergs Compagnie och återvände med sin växande familj till Bingsta i Bergs socken. En av sönerna, Jöns kom senare att göra om den långa resan till Järvsö.

Förstukvist i Boda, Järvsö socken. Fotograf: Hilding Mickelsson / Hälsinglands museum

Jöns Olofsson gifte sig 1831 med torparedottern Margta Andersdotter (1812-1890) från Järvsö. De bosatte sig på hennes föräldrars torp i Boda. Paret fick tre barn, Anders, Olof och Margta. I juni 1838 begav de sig hastigt iväg norrut. Äldste sonen lämnade de kvar hos mormor och mostrar i Boda, medan de yngsta barnen, fem och två år fick följa med på resan. Förevändningen var att bege sig till Ljusdal, vilket de gjorde, för att sedan fortsätta vidare mot Jämtland.

I mitten av juli 1838 fördes följande efterlysning in i Stockholms Dagblad:

”Manspersonen Jöns Olofsson från Boda, Järvsö socken, och dess hustru Margaretha Andersdotter, vilka, jämlikt Ljusdals tingslags urtima tingsrätt den 6 sistlidne juni fattade beslut, för delaktighet och medvetande av det av Margaretha Elisabeth Sundell förövade brott att hava genom gift avdagatagit soldaten Pehr Schön i Sillerbo, Ljusdals socken, böra inför nämnde domstol inställas. Jöns Olofsson var vid avvikandet klädd i svart vadmalsrock, blå tröja, blått livstycke, blåa blågarnsbyxor, hatt och stövlar, samt Margaretha Andersdotter uti den av kvinnorna i Järvsö socken vanligen begagnade dräkt.”

Den avskedade (pensionerade) soldaten Pehr Schön i Sillerbo, Tallåsen norr om Ljusdal dog en onaturlig död den 30 maj 1838. Han hade blivit förgiftad och misstanken gick genast till hustrun Greta Lisa Sundell. Hon häktades omgående och vid det extra tinget en vecka efter mordet befann man henne skyldig. Då väcktes också misstankar mot Jöns Olofsson och hans hustru Margta Andersdotter för delaktighet i mordet.

Länsmannen Johan Olof Pira häktade Pehr Schöns hustru och förde henne till länshäktet i Gävle den 18 juni 1838. Där fick hon sitta i väntan på rannsakning. Den 5 juli skickades hon till Åkersta Gästgivaregård i Ljusdals socken, där det skulle hållas urtima (extra) ting. Den 16 juli avkunnade Ljusdals häradsrätt sin dom. Greta Lisa Sundell dömdes att mista sin högra hand, därefter halshuggas och slutligen skulle hennes kropp brännas på bål. Den 20 juli var hon åter i länshäktet i Gävle. Där skulle hon sitta tills dess Kungliga hovrätten hade bekräftat domen, vilken häradshövdingen J. A. Södergren skickat vidare till högre instans.

Jöns Olofsson och Margta Andersdotter greps tillsammans med sina barn i Jämtland. De reste utan pass och föräldrarna var efterlysta för delaktighet i mordet på förre soldaten Pehr Schön i Sillerbo. De fördes till länshäktet i Gävle där de sattes in den 25 juli 1838. En ny rättslig process tog sin början. Den 9 augusti skickades även de till Åkersta Gästgivaregård där de skulle rannsakas inför Ljusdals tingsrätt för sitt misstänkta brott. De var åter i Gävle redan den 13 augusti. Häradshövding Södergren hade hänvisat målet vidare till Ljusdals häradsrätt. Den 30 augusti skickades de tillbaka till Åkersta. Häradsrätten sammanträdde den 1 september, och de var tillbaka i länshäktet den 5 september. Häradsrätten hade då dömt Margta Andersdotter till 6 års arbete på tukthus för delaktighet i mordet. Rätten ansåg dock att bevisen mot Jöns Olofsson inte var tillräckliga för en fällande dom. Häradshövding Södergren hänvisade målet vidare för prövning i kungliga hovrätten.

I väntan på ny dom fick de, liksom Greta Lisa Sundell sitta kvar i länshäktet i Gävle. I Greta Lisas fall kom inget nytt avgörande från hovrätten. Hon avled i häktet den 4 december 1838. Kungliga Svea hovrätt sammanträdde i målet den 22 oktober och domen kom till Gävle länshäkte den 27 december. Rätten förklarade att Jöns Olofsson inte kunde ställas till ansvar för brottet. Den 28 december 1838 försattes han därför på fri fot, efter dryga fem månader i häktet. Hovrätten skärpte dock Margta Andersdotters straff och hon dömdes att mista livet genom halshuggning. Hustrun blev alltså kvar i häktet tillsammans med barnen. Målet gick vidare till kunglig majestät för slutligt avgörande, vilket skedde den 27 februari 1839. Den 14 mars ankom domen till länshäktet. Margta Andersdotter dömdes för delaktighet i mordet på Pehr Schön till tio års arbete på korrektionsinrättning. Den 24 mars skickades hon därför iväg till Norra Correktions Inrättningen i Stockholm.

Hon benådades 1845 och kunde därefter, tillsammans med sina båda yngsta barn, återvända till Boda i Järvsö socken. Väl hemma igen insåg hon att hennes make, Jöns Olofsson hade rymt efter att han släpptes ur länshäktet sju år tidigare. Han hade begett sig till Sköns socken norr om Sundsvall där han under många år arbetade som dräng på gårdar i byarna Gärde och Målås. Han återvände aldrig vare sig till Järvsö eller Bergs socknar.

Hustrun Margta Andersdotter lyckades 1857 via Domkapitlet få igenom en skilsmässa från sin förrymde make. 1859 gifte hon om sig med husmannen Nils Nilsson (1818-1882) i Boda. Hon var då 47 år.

Varför förgiftade Greta Lisa Sundell sin make Pehr Schön? Och varför var Margta Andersdotter henne behjälplig? Om hon nu var det. Hade Jöns Olofsson någon del i detta, och om inte, varför rymde han till Medelpad? Deras historia väcker mängder med frågor. Samtidigt ger den en bild av hur rättsskipningen gick till vid slutet av 1830-talet. En sista fråga blir förstås om fadern Olof Esbjörnsson Hallenberg hemma i Bingsta någonsin fick höra vad som blivit av hans son, eller om Jöns bröder visste något.

Läs mer om detta hos Sveriges Fängelsemuseum: Döden i slottshäktet.

Denna tavla visar släktskapet mellan min morfar Johan Johansson och hans morfars farbror Jöns Olofsson.