Nybyggarna på Svartnäset

(Uppdaterad 2021-09-18)

Min morfars farfars farfars far Olof Hansson Harström anlade under slutet av 1700-talet en helt ny by i Jämtland. Det gjorde han tillsammans med sin äldre bror Sundwis Hansson Enberg. De blev nybyggare på Svartnäset i Hackås socken. Byn Svartnäset, som ligger på ett näs i södra änden av Råssjön, bestod från början av två gårdar. Under 1800-talet delades gårdarna och blev fyra.

Min morfars båda föräldrar var födda i byn. Hans far Olof Johansson var av den femte generationen efter nybyggaren Olof Hansson Harström. Hans mor Margareta Olofsdotter kom från en granngård och hörde till den tredje generationen av sin familj i byn.

Här bodde min släkt i rakt nedstigande led i fem generationer. Fortfarande finns mer avlägsna släktingar till mig kvar i byn. Den här berättelsen handlar om byn Svartnäsets historia och är därmed även en del av min egen släkthistoria. Men först en sägen om hur Svartnäset fick sitt namn.

Jätten Svart vid Råssjön

I Jämtlandskuriren den 12 april 1904 finns en berättelse (ett "minne ur livet") av Billy Ljung, "Neckrosor". Den handlar om en ung flicka som Ljung sade sig känt och som bodde vid Råssjön. I denna berättelse finns även en sägen inflätad, vilken jag tänkte försöka återberätta med egna ord.

DET SÄGS ATT det en gång bodde en jätte vid namn Svart vid Råssjön. Han regerade över berget söder om sjön, som än idag heter Svarthögen och dess omgivningar. Han var så fruktad att ingen människa tordes bosätta sig i trakten. Småningom kom ändå en fattig fiskare dit och vågade sig på att sätta upp en stuga på ett näs. För att blidka jätten kallade han platsen för Svartnäset. Där bodde fiskaren ensam med sin hustru och lilla dotter. Åren gick och flickan växte upp till en vacker ungmö.

Hon brukade hjälpa sin far med fisket och var skicklig på att både ro och simma. Jätten hade aldrig ofredat dem och flickan Hella tvivlade på hans makt. Modern varnade henne för att ro nära ån och stranden nedanför berget. Men Hella lyssnade inte på det. "Låt honom komma", svarade hon lättvindigt.

Där i vassen vid åns mynning växte vackra näckrosor, det var hennes favoritplats. Hon brukade ro dit för att meta abborre och innan hon for hem plockade hon med sig ett stort fång näckrosor. De var så ljuvliga! Modern försökte förmå henne att åka tillbaka med blommorna och be om ursäkt vänd mot berget. Men det ville hon inte.

Fadern dog och flickan fortsatte att fiska ensam, då modern var för svag för detta. Hella rodde allt oftare till vassen vid åmynningen för att meta. En kväll dröjde hon sig kvar längre än vanligt. Hon ville fortsätta en stund till då fisken nappade som aldrig förr. Det började redan mörkna, men hon tänkte inte på det förrän hon hörde ett väldigt dån från Svarthögen. Det lät som om det var åska på väg. När hon tittade upp mot berget var det höljt i dimma. Det var dags att vända hemåt, men först ville hon plocka med sig några näckrosor. Hon rodde in bland blommorna och böjde sig över båtkanten för att börja plocka. Då kom först en och sedan flera kraftiga svallvågor som kastade henne ur båten. Hon började hastigt simma mot land, men hon drogs allt mer nedåt av sina blöta kjolar. Plötsligt kände hon hur en stor kall hand fattade tag om henne och lyfte upp henne på en sten.

Bredvid henne stod jätten Svart. Han frågade henne om hon ville följa med honom och bo tillsammans med honom i hans håla i berget. Om hon inte ville, skulle hon dö bland näckrosorna i vattnet. Hella svarade förfärat att hon hellre dog än levde med honom.

"Jag har skonat dig länge", röt jätten. Hädanefter ska du få vakta mina näckrosor, som du så länge rövat av. Ett sjörå har du varit, och ett sjörå ska du bli. Så kastade jätten ut henne i vassen där hon sakta sjönk mot botten.

När dottern inte kom hem, sörjde hennes mor i ensamhet. Till sist begav hon sig iväg till släktingar. När de fick höra vad som hänt Hella, beslöt sig några modiga ynglingar för att bege sig iväg för att bekämpa jätten. De lyckades till slut döda Svart och begravde honom i en klyfta i berget. Därför heter berget Svarthögen. Men den olyckliga Hella är ännu ett sjörå och därför heter sjön Råssjön. Det sägs att först när en annan ung flicka dör bland näckrosorna, upphör trolldomen och sjörået försvinner för alltid.

Första generationen - nybyggarna

Sundwis och Olof Hanssöner fick den 29 maj 1764 tillstånd att bryta mark för ett nytt hemman på Gillhovs-Kälens avradsland. Bröderna kom från byn Fäste i Hackås och hade båda varit soldater vid Jämtlands regemente innan de flyttade till Svartnäset, vilket de gjorde 1765.

Svartnäset 1 (B)

Sundwis Hansson Enberg och Sara Mårtensdotter

Den äldre brodern Sundwis Hansson (1731-1817) tog 1750 tjänst som fältjägare nr 66 vid Bergs Compagnie och fick då tillnamnet Enberg. Han gifte sig 1755 med bondedottern Sara Mårtensdotter (1735-1816) från Våle i Bodsjö socken. De bodde i Fäste fram till 1765 då de flyttade till Svartnäset. Sundwis tog avsked 1763, efter 13 år som dragon, för att bli nybyggare. De hade då redan fått sönerna Hans och Mårten samt döttrarna Cherstin och Brita. I Svartnäset föddes döttrarna Karin och Anna.

Svartnäset 2 (C)

Olof Hansson Harström och Märeta Jönsdotter

Den yngre brodern Olof Hansson (1739-1808) tog även han tjänst som soldat 1757. Han blev hästjägare (dvs ridande dragon) med tillnamnet Harström. Han gifte sig med Märeta Jönsdotter (1731-1808), från Sölvbacken i Ovikens socken och de fick dottern Brita i maj 1759. Därefter flyttade paret vidare till Åkeräng i Sunne socken, där sönerna Jöns och Hans föddes. Även de flyttade till Svartnäset 1765. Där fick de ytterligare två döttrar, vilka båda dog 1785.

Både Olof och Märeta gick bort i november 1808, 70 respektive 78 år gamla.

”Den 25 nov (1808) dödde av ålder bonden Olof Hansson i Svartnäs, levat 70 år, blev begravd den 8 januari 1809. Den 20 nov avled Märetha Jönsdotter ibdem, hustru till nyssnämnd Olof Hansson, levat 78 år, död av ålderdom och begravd tillika med sin man ovan skrivna dag och år.”

Charta öfver Svartnäs Nybygges åker och Hemägor belägit uti Wäster Norrlands Höfdinge Döme Jemteland och Hackås Sockn uprättad uti julii månad 1786 (LM 23-HAC-14)

Skattläggningen av byn Svartnäset år 1790

Från 1786 upprättade lantmätaren en beskrivning av byn inför att den skattlades 1790. Svartnäset bestod av två sammanbyggda gårdar. Sundwis med familj bodde i nr 1 och Olofs familj i nr 2. Lantmätaren ritade en karta över byn och förtecknade allt nogsamt. Genom denna beskrivning får vi en ganska bra bild av byn vid den här tiden.

Bröderna hade brutit mark för åkrar samt för både hemslått och skogsslått. Djuren betade på skogen och fodrades om vintern med halm, löv och lavar. Tillsammans hade de två hästar, sex kor, tre ungnöt och 32 får och getter. För driften av gårdarna behövdes tre arbetskarlar och tre pigor, står det i protokollet. Fiskade gjorde de i Råssjön. De höll en humlegård så som lagen krävde och vid Råssjöån, någon kilometer bort, hade de anlagt både kvarn och sågverk.

Avskrift

"Detta nybygge åbos nu av Sunwis och Olof Hanssöner, vilka enligt resolution den 29 maj 1764 fått tillstånd att å Gillhofs Kiälens afradsland upparbeta nytt hemman till 1½ tunneland eller ¼-dels jordemantal inom 20 frihets år: varande dess tillhörigheter, som följer nedan.

ÅKER. 1) Gårdstomterna, sandblandad jord med klapper; 2) Åker, stenbunden och samma jordmån anses i medelmåttiga år giva 3:e kornet avkastning mottages till 3:e graden
HEMSLÅTT. 3) Hårdvall, men stenbunden slått; 4) Sämre hårdvall, även stenbunden, uppodlad av föga nytta; 5) Hårdvall, uppodlad av föga nytta; 6) Hårdvall, kan med kostnad uppodlas; 7) Odugliga stenberg
SKOGSSLÅTT. Åänget, Fästevallen, Bäckängen, Sannänget, Sannmyra, Larigrödningen, Åänget, Nyänget, Västra åänget, Östra åänget, Slåtten eller Strandenomkring Svarttjärnen, Slåtten efter älven eller åkanten, Salomsmyran, Ängeslandet med slåttbiten nedom vallen, Starrslått vid ån och vid Lillöra vadion, Lill Salomsmyran, Storöravadänget, Å Smalwadmyra, Ålbergsvallen, Långänget
SKOG och MULBETE. En intill nybygget belägen skogsträdbestånd mätt av trubbig gran, tall och någon lövträd på bergaktig och stenbunden mark, med ringa mulbete.
FISKE. Hava nybyggarna uti Råssjön emot 6 Dr årlig afrad, varefter fås gös, harr och abbor; även fiskas uti några andra små tjärnar med nät, men av föga värde.
HUMBLEGÅRD. Som vid Nybygget anläggas och efter lag underhållas.
QUARN. Kvarn gives i Råssjöån 1/8 mil från Nybygget till husbehov inrättad.
SÅGQUARN. Såg till husbehov hava nybyggarna i Råssjöån inrättad

Här födes med tillhjälp av halm, löv och lav 2 hästar, 6 kor, 3 ungnöt, 32 småfäkreatur får och getter sammanräknade, och erfordras till Nybyggets bärgning 3 arbetskarlar och 3 pigor.

Sålunda vara befunnet, betygar, Svartnäset 3 Juli 1788, På ämbetets vägnar, Martin Sunding.

N.B. Dessutom nyttjar Sundwis Hansson emot 1½ Dr årlig afrad 1/3-del av Svarthålvallen No52, hårdvall.

År 1790 den 7 september blev detta hemman skattlagt till 1 3/8 tunnland eller 11/48 jordemantal med 2 Rd (…) Specie Grundränta."

Svartnäset 2017 (foto Yvonne Nordqvist)

Andra generationen - sönerna tar över

Svartnäset 1 (B)

Mårten Sundwisson

Sundwis och Sara överlät 1799 gården till sonen Mårten Sundwisson (1764-1834). De hade avtalat med honom om att få leva kvar på gården på födoråd (undantag) livet ut. Det här var ett vanligt sätt för den äldre generationen att kunna ”pensionera” sig. Samma år gifte sig Mårten med Karin Kristensdotter. De fick endast en son, som dog som spädbarn. Hustrun gick bort 1811.

Sara och Sundwis fick däremot ett långt liv tillsammans. De var gifta i över 60 år, fram till Saras död 1816. Året efter dog även Sundwis. Prästen i Hackås kyrka skrev under åren 1814-1835 mycket utförliga dödsrunor i kyrkoboken. Därför finns det levnadsbeskrivningar bevarade över dem båda.

"1816. Sara Mårtensdotter i Svartnäset, född 1735 i oktober, gift 1755 den 1 november med soldaten Sundwis Hansson Enberg i Fäste, som med samma i äktenskap levat uti 60 år och 8 månader under åtnjutan Guds välsignelse av liv skänkt 2 söner och 4 döttrar, varutav endast 1 dotter är död, men de andra barnen jämte fadern lever; flyttade till nybygget nu skattlagda hemmanet i Svartnäset 1765 och överlät det 1799 till sonen Mårten Sundwisson emot födoråd. Försvagad till ögon och öron för 6 år sedan, levat stilla och ärbart. Sjuk och sängliggande av ålderdom den 1 juli, communiconde (nattvard) den 5 maj hemma, dödde den 9 juli kl 10 om morgonen i en ålder av 80 år och 9 månader, blev begraven den 11 augusti."

"1817. Sundwis Hansson i Svartnäset, födorådsman (på undantag), fd bonde och änkling, född i Fäste 1731 den 24 augusti. Blev soldat för No 66 vid Bergs Compagnie med tillnamnet Enberg, samt efter 13 år erhållit avsked 1763 den 10 februari. Gift 1755 den 1 november med bondedottern Sara Mårtensdotter ifrån Wåhle samt levde med henne i 60 2/3 år i äktenskap och avlade 2 söner och 4 döttrar, varav 1 dotter är död, men de andra barnen ännu i livet. Flyttade 1765 på nybygget Svartnäset det som i 34 år berömligen tillförts och ägor odlats så att det nu är ett skattelagt hemman, som han avträtt till sonen bonden Mårten Sundwisson emot förbehållna förmåner intill döden. Blev änkling den 9 juli 1816. Var i sin tid skräddare och även snickare. Förde en ärlig vandel. Sjuk för 30 år sedan av (…) värk och svindel som stundom besvärade men dock flitig i sysslorna. Var nästan döv i flera år men hjälpte sig fram under umgänget genom tecknande och såvida han förstod att läsa och skriva. Bar annars sin höga ålder till allas förundran. Communiconde (nattvard) i kyrkan den 11 maj, blev sängliggande av ålderdomssvaghet och matthet den 6 september och avsomnade i stillhet den 13de kl 6 om aftonen i en ålder av 86 år och några dagar. Begravd den 5 oktober."

Mårten Sundwisson gifte om sig 1812 med den 26 år yngre Märeta Thomasdotter från Klövsjö. Tillsammans fick de fem barn. Vid mitten av 1820-talet lämnade Mårten och hans familj gården och flyttade till Bingsta i Bergs socken. Därmed fanns inte längre något av Sundwis och Saras barn kvar i Svartnäset.

Svartnäset 1 (A)

Per Jonsson

Omkring 1820 tycks gården ha delats. Då flyttade Per Jonsson med familj till Svartnäset från Bergs socken.

Svartnäset 2 (C)

Jöns Olofsson

Efter Olof och Märetas död 1808 blev det deras äldste son Jöns Olofsson som tog över föräldrarnas gård. Han var sedan 1789 gift med Brita Svensdotter från Näs socken. Tillsammans hade de tre söner och en dotter. De lämnade gården omkring 1820 och flyttade till Näckstabodarna, Hackås.

Hans Olofsson och Lisbet Ersdotter

Gården övertogs därefter av den yngre brodern Hans Olofsson (1763-1846). Han var sedan 1802 gift med Lisbet Ersdotter (1763-1853) från Näckstabodarna. Tillsammans hade de barnen Erik, Märit och Olof.

Både Hans och Lisbet blev gamla. På äldre dagar bodde de kvar på gården som födorådstagare hos sonen Erik Hansson. Hans gick bort 83 år gammal och Lisbeth dog vid 90 års ålder.

"1846. Födorådstagaren Hans Olofsson i Svartnäset, född 1763 av föräldrar hästjägare Olof Harström och hustru Märit Jonsdotter på Åkeräng, Sunne, sittandes på fadershemmet till 15 års ålder varefter han tjänat på åtskilliga ställen. Gifte sig 1802 med efterlämnade änkan Lisbeth Ersdotter från Näcksta, tillsammans fick (de) 3 barn, 2 söner och 1 dotter som leva. Dog den 13 juni av ålderdom och begravdes den 23 augusti, 83 år gammal."

Tredje generationen - självständiga bondhustrur

Om en bondhustru blev änka tidigt, tog oftast en son eller måg över som bonde på gården. Om barnen var för små så kunde hon gifta om sig, men det hände också att kvinnan själv tog över och drev gården vidare i egen regi. I Svartnäset hände detta 1848/49, dessutom nästan samtidigt i två av de fyra gårdarna. Dessa var Brita Johansdotter i Svartnäset 1 och Kerstin Pehrsdotter i Svartnäset 2.

Svartnäset 1 (B)

Olof Hansson och Brita Johansdotter

Olof Hansson (1808-1849), yngste sonen till Hans Olofsson tog omkring 1833 över Mårten Sundwissons gård i Svartnäset. Han hade gift sig 1831 med pigan Brita Johansdotter (1804-1894) född i Gärde, Hackås. De fick tre barn: Elisabet, Johan och Maria.

När Olof Hansson dog 1849 var han endast 41 år. Hustrun Brita tog själv över och drev gården fram till 1862, då hon blivit sjuklig. Hon levde dock kvar på gården som födorådstagare fram till 1894, då hon gick bort, 90 år gammal.

"1849. Bonden Olof Hansson i Svartnäset, född 1808 den 24 mars av föräldrarna bonden Hans Olofsson och hustrun Lisbeth Ersson, var hemma till dess han gifte sig år 1831 med pigan, nu efterlämnade änkan Brita Johansdotter från Östnår, haft 3 barn, 1 son och 2 döttrar som lever. Insjuknade den 22 och dog den 26 februari, 41 år gammal, begravdes 1 april. Dödsorsak förstoppning."

I bouppteckningar kan vi läsa lite om hur villkoren var på gården. Bouppteckningen efter Olof Hansson påvisar att ett ganska enkelt liv levdes på gården vid mitten av 1800-talet.

Bouppteckningen

"År 1849 den 4de april förättades uppå begäran bouppteckning efter bonden Olof Hansson i Svartnäset, vilka med döden avlidit den 26te februari och vid denna förrättning voro den avlidnas änka Brita Johansdotter och kvarlåtenskapen uppgavs och tillsades att den samma uppgiva under eds förpliktelse sådant vid dödsstunden befanns.
Boskap; 1 köroxe, 1 ko gammal, 1 kviga, 2 getter, 6 lamm
Kokkärl; 1 kittel, 1 gryta
Åkerredskap; 1 plog, 1 harv, 1 grep, 1 järnplog(?), 1 gammal breskrinda, 1 plästing(?), 1 gödselsläde och 1 liten skrinda, 2 par skaklar
Diverse träkärl; 2 gamla kar, en kärnholk, 1 så, 4 byttor, 6 tråg, 1 par vävstolar med tillbehör, 1 båt, 1 skåp" (fortsättningen saknas)

Läs om Brita Johansdotters mormor:
Sophia Andersdotter (1735-1825) och katastrofen i Sannsundet 1771

Svartnäset 1 (A)

Jon Persson

På Svartnäset nr 1 bodde även Jon Persson med familj. Han hade tagit över efter fadern Per Jonsson, som flyttat till Svartnäset omkring 1820.

Det finns några notiser att läsa i tidningarna om Jon Persson och hans familj. Denna från Jemtlands Tidning den 20 april 1886 berättar om den familjefest han och hustrun Ingrid Olofsdotter höll för barn, barnbarn och barnbarns barn för att fira sin 50-åriga bröllopsdag.

En kort notis i Jämtlands Allehanda den 8 februari 1893 berättar att Jon Persson skänkt en bok, tryckt 1686 till Zetterströmska biblioteket.

Slutligen finns hans dödsannons införd i flera tidningar i början av augusti 1894.

Svartnäset 2 (C)

Erik Hansson

Erik Hansson (1799-1877) övertog gården efter fadern Hans Olofsson. I kyrkböckerna beskrivs han som sjuklig och ofärdig i höger arm. Han gifte sig 1834 med Cherstin Kjelsdotter, en änka från Skanderåsen i Berg. Paret fick inga barn och hustrun dog 1852. År 1856 gifte han sig för andra gången med Anna Larsdotter, änka i Finnsved, Hackås. Även de förblev barnlösa.

Gården brukades mestadels av olika landbönder och Erik med hustru levde till största delen som födorådstagare /undantagshjon. I bouppteckningen efter Erik Hanssons död kan vi läsa att han hade ett ganska välförsett hem. Sannolikt var han en av dem som krävde ganska omfattande fördelar från de som brukade hans gård som landbönder. (En landbonde ägde inte själv gården han brukade, utan brukade någon annans mark.) Brukarna på gården växlade också hela fem gånger under hans levnadstid.

Svartnäset 2 (D)

Esbjörn Olofsson och Kerstin Pehrsdotter (D)

Esbjörn Olofsson (1802-1848) från Bingsta i Bergs socken flyttade 1836 med sin familj till Svartnäset. Han hade tidigare bott i Kälen i Bodsjö socken. Där hade han träffat och 1827 gift sig med Kerstin Pehrsdotter (1798-1887), inflyttad från Huskölen i Ytterhogdals socken. Paret hade fått två barn, dottern Anna som dött bara två dagar gammal och sonen Olof. Livet var nog många gånger svårt. De fick 1838 ytterligare en dotter, Anna, men inte heller hon fick leva till vuxen ålder. Hon var 8 år gammal då hon dog.

"1838. Dottern Anna Esbjörnsdotter, född 25 maj och döpt 3 juni. Föräldrar: bonden Esbjörn Olofsson och dess hustru Kerstin Pehrsdotter i Svartnäset. Faddrar: bonden Eric Pehrsson och dess hustru Brita Pehrsdotter i Bingsta. Nämndeman Anders Sigfridsson och dess hustru Greta Andersdotter i Finnsved och Hackås. Drängen Carl Olofsson i Doringen och Bodsjö socken och nämndemansdottern Kerstin Andersdotter i Finnsved. Drängen Jonas Pehrsson och dess syster Anna Pehrsdotter i Flor och Ytterhogdal." (Jonas Pehrsson och Anna Pehrsdotter är sannolikt Kerstin Pehrsdotters båda yngsta syskon.)

"1847. Unga flickan Anna Esbjörnsdotter i Svartnäset född 1838 den 25 maj av föräldrar Esbjörn Olofsson och hustrun Kjerstin Pehrsdotter i Svartnäset, dog den 31 januari och begravdes den 14 mars, död av oangiven sjukdom 8 år 8 månader gammal."

Esbjörn Olofsson var 46 år då han gick bort. Han hade insjuknat i en förkylning som utvecklades så illa att han avled den 13 mars 1848. Kanske hade han drabbats av den svåra influensa som härjade i landet 1847-1848? Sonen Olof var då 20 år, men det var modern Kerstin Persdotter som drev gården vidare i 14 år, fram till 1862 då sonen tog över.

"1848. Bonden Esbjörn Olofsson i Svartnäset född 1802 6/2, föräldrar ännu levande fadern Olof Hallberg och dess avlidna hustru Margareta Olofsdotter i Bingsta och Berg. Gift 1827 med efterlämnade änka Kjerstin Pehrsdotter. Haft 3 barn därav 1 bara lever. Död den 13 mars, 46 år gammal, begraven den 24 mars. Dödsorsak förkylning – Upplöst äktenskap."

Läs om Esbjörn Olofssons far: Dragon Olof Hallenberg vid Bergs Compagnie 1775-1867
och mor Margareta Olofsdotter: Storbonden Oluf i Norre 1542 - Utigårds

Läs om Kerstin Pehrsdotters mormor Karin Pehrsdotter: Tre klockare i Kårböle - 1700-tal
och morfar Olof Ersson: Orsa Finnmark - Fågelsjö och Huskölen

Laga skifte på inägor och hemskog år 1849

I protokollet från laga skiftet 1847-49 finns en del intressant information. Markerna är i detalj beskrivna, men det som särskilt väcker intresse är beskrivningen av den gård som ska flyttas, Svartnäs 1:3 (B). Det är den gård som beboddes av Olof Hansson och Brita Johansdotter. Genom att läsa värderingsprotokollet får vi en god bild av hur en gård i byn Svartnäset (och motsvarande byar) såg ut vid 1800-talets mitt. Vilket i sin tur kan ge en bild av hur livet var för människorna på gården.

Mangårdsbyggnaden som Olof och Brita bodde i var 8,3 meter lång, 6 meter bred och 2,4 meter hög, indelad i stuga (kök) och kammare. Ett ganska litet hus med andra ord, knappa 50 kvm. I stugan fanns spis och bakugn, under kammaren en välvd källare. Stallbyggnad, härbre, loge, vedlider, båthus och en murad brunn 3,7 meter djup. Det bestämdes att gården skulle flyttas från sin ursprungliga plats, 395 meter längre ut på näset. Där ligger gården än idag, precis vid foten av Svartnäsberget. I dagens penningvärde motsvarar kostnaden för flytt av byggnaderna (i arbetskostnad) ca 314.000 kr.

Karta över Svartnäset, inför laga skiftet, genomfört 1849 för inägor och hemskog (LM 23-HAC-52)

Gårdsindelning enligt laga skiftets handlingar

Svartnäs 1:2 (A) – har haft 7/16 tunneland skatte, innehas av bonden Jon Pehrsson, med rättighet till kvarboende. (Alla ägor 409 tunnland)

Svartnäs 1:3 (B) – har haft 7/16 tunneland skatte, innehas av bonden Olof Hansson, som utflyttar från gamla tomten, längst norr mot berget. (Alla ägor 347 tunnland)

Svartnäs 2:2 (C) – har haft 7/16 tunneland skatte, innehas av bonden Eric Hansson. (Alla ägor 177 tunnland)

Svartnäs 2:3 (D) – har haft 7/16 tunneland skatte, innehas av bonden Esbjörn Olofsson. (Alla ägor 321 tunnland)

Olof Hansson, vilken enligt upprättad delning kommer att flytta hela sin gård 670 alnar (395 meter) längre norrut från gamla tomten, har förut innehaft och begagnat följande åbyggnader som bör flyttas och som värderas som följer.

MANGÅRDSBYGGNAD, envåningshus, 14 alnar (8,3 m) långt, 10 alnar (6 m) brett och 4 alnar (2,4 m) högt, indelad i stuga och kammare – den förra med 9,5 alnar (5,6 m) hög mur med spis och bakugn jämt 3 mindre fönster, den sedermera försedd med 8 alnar (4,7 m) hög mur och 1 fönster, nedrives, flyttas och åter uppföras med murar i samma skick, med 45 riksdaler banco.
STALLBYGGNAD, 9 alnar (5,3 m) lång med 4,25 alnar (2,5 m) utskott ovan portgången 9,5 alnar (5,6 m) bred och 15 varv hög, nedrives, flyttas och ånyo uppföras, med tillsammans 9 riksdaler.
HERRBERG (härbre), 5 alnar (3 m) långt med utskott, 4,5 alnar (2,7 m) brett och 10 varv högt, flyttas för 2:32 riksdaler.
KÄLLARE belägen under kammaren, vattenfri, välvd med kälningar(?), 5 alnar (3 m) lång, 4 alnar (2,4 m) bred och 2,5 alnar (1,5 m) hög, förfärdigas ny i samma skick, för tillsammans 6:32 riksdaler.
LOGE, halva av densamma flyttas för inalles 8:16 riksdaler.
VEDLIDER, 9 varv högt, flyttas för 1:16 riksdaler
BÅTHUS, 9 varv högt flyttas för 1:16 riksdaler
BRUNN, murad, 6,25 aln (3,7 m) djup, hälften därav upptages, för 7:24 riksdaler

Totalt 123 dagsverken, 81:40 riksdaler banco.

Fjärde generationen - skogen säljs till skogsbolaget

Svartnäset 1:3 (B)

Johan Olofsson och Karin Olofsdotter --- Maria Olofsdotter och Nils Hamberg

Brita Johansdotter lämnade över driften av gården 1862. I kyrkböckerna anges därefter två personer som bönder på gården, både sonen Johan Olofsson och mågen Nils Hamberg. Britas båda yngsta barn, Johan och Maria, bodde nämligen kvar på gården.

Dottern Maria Olofsdotter (1841-1919) gifte sig 1859 med hästjägaren Nils Hamberg (1828-1917) från Bergs socken. De fick tio barn, varav flera senare utvandrade till Nordamerika. Hamberg var soldat, därefter gratialist och bonde på gården.

Nils Hamberg och Maria Olofsdotter

Sonen Johan (1836-1911) gifte sig 1862 med Karin Olofsdotter (1837-1929), piga i Ytterturingen, Haverö socken. De fick tre barn, Olof, Ingrid Brita och Jöns. Genom lagfartsboken vet vi att Johan Olofsson blev ägare till gården 1869. Han sålde den 1881. Efter flera ägarbyten, köptes den tillbaka av Nils Hamberg 1885. Varför sålde inte Johan Olofsson direkt till Hamberg?

En förklaring hittar vi i Post- och inrikes tidningar den 20 juni 1881. Under Allmän kungörelse, nr 2, kan vi läsa att gården bjöds ut på exekutiv auktion den 12 juli samma år. Gården hade tagits i mät av Landskansliet (nuvarande länsstyrelsen) för en skuld som Johan Olofsson hade till en Paul Olofsson* i Turingen.

*) Pål Olofsson (1834-1909) i Överturingen var en av hustrun Karin Olofsdotters fem bröder, d.v.s. svåger till Johan Olofsson. Familjen kom ifrån Ytterturingen, men Pål hade flyttat till Överturingen 1877. Snart därefter gifte han sig med änkan efter sin yngre bror Nils Olofsson, Sigrid Månsdotter.

Båda familjerna bodde dock kvar fram till 1888, då Johan och Karin flyttade till Finnsved tillsammans med sina barn. Där arrenderade de en gård av Mons Bolag. (Arrendet i Finnsved togs vid Johans död 1911 över av den yngste sonen Jöns Johansson.)

Gården i Svartnäset drevs nu vidare av Nils Hamberg och Maria Olofsdotter. År 1897 sålde de 2/3 av gården, med undantag för skogen, till en av sina söner Per Olof Hamberg och till sin måg Andreas Jönsson, gift med dottern Kristina Hamberg. Vi återkommer till skogen.

Ursprungligen Olof Hansson och Brita Johansdotters gård, 1960 /Bilden tillhör ArkivDigital (www.arkivdigital.se) och är en digitalfotograferad bild.

1960 /Bilden tillhör ArkivDigital (www.arkivdigital.se) och är en digitalfotograferad bild.

Svenska gods och gårdar, Jämtland, 1939

Svartnäset 1:2 (A)

Kristina Jonsdotter och Anders Larsson

Kristina Jonsdotter var dotter till Jon Persson, vars far Per Jonsson flyttat till Svartnäset omkring 1820.

Ursprungligen Per Jonssons gård, 1960 /Bilden tillhör ArkivDigital (www.arkivdigital.se) och är en digitalfotograferad bild.

Svenska gods och gårdar, Jämtland, 1939

Svartnäset 2:2 (C)

Lars Larsson och Märta Jonsdotter

Lars Larsson och hans hustru Märta Jonsdotter hade tagit över Erik Hanssons gård. Detta var den gård nybyggaren Olof Hansson Harström (Eriks farfar) ursprungligen byggt på Svartnäset. I Svenska gods och gårdar omnämns att det på gården finns ett gammalt härbre uppfört på 1700-talet.

I den här gården utspelade sig en tragisk händelse under juldagarna 1898. Jämtlandsposten, Jämtlands Tidning med flera skrev om händelsen. Sonen Per Olof Larsson, endast 18 år gammal, sköt sig på vinden efter en fest på annandag jul.

Modern Märta Jonsdotter gick bort 1909 och Lars Larsson 1916. Då hade en av döttrarna, Brita Kristina Larsson och mågen Jonas Eriksson redan övertagit gården.

Gården köptes 1932 av en dotterson till Johan Olofsson i Svartnäset 1:3 (B), Viktor Magnusson (son till Ingrid Brita Johansdotter).

Tidigare Erik Hanssons gård, 1960 /Bilden tillhör ArkivDigital (www.arkivdigital.se) och är en digitalfotograferad bild.

Svenska gods och gårdar, Jämtland, 1939

Svartnäset 2:3 (D)

Olof Esbjörnsson och Brita Nilsdotter

Även i denna gård lämnade modern, Kerstin Pehrsdotter över driften 1862. Sonen Olof Esbjörnsson (1828-1909) och hans hustru fick ta över. Olof hade 1857 gift sig med Brita Nilsdotter från Nybodarna, Hackås. De fick med tiden sju barn, varav fem växte upp: Brita Kristina, Anna Märta, Margareta, Nils och Ingeborg. Det blev sonen Nils som tog över gården efter faderns död 1909.

Ursprungligen Esbjörn Olofsson och Kerstin Pehrsdotters gård, 1960 /Bilden tillhör ArkivDigital (www.arkivdigital.se) och är en digitalfotograferad bild.

Svenska gods och gårdar, Jämtland, 1939 (i texten står felaktigt Eskil, ska vara Esbjörn)

Läs om äldsta dottern Brita Kristinas sorgliga öde: Dyster jul - lärarinnan har blivit sinnesrubbad

Mons Trävaru AB köper skogen

De stora skogsbolagens omfattande uppköp av skog vid den här tiden är välkänd. Här en notis i Jämtlands Allehanda den 17 november 1890 om köpet av skog i Dödre. Tidningen uppmärksammar även tidigare skogsköp i Hackås socken, bl.a på Svartnäset.

Svartnäset 2:3 (D): Olof Esbjörnsson och hans hustru Brita Nilsdotter sålde 1892 sin utmarksskog till Mons Trävaru AB för 3000 kr. (Det motsvarar i dagens penningvärde ca 200.000 kr.) I köpekontraktet står att de behöll rätten att ta ut ved för husbehov samt bete. För detta betalade de bolaget en årlig avgift på 15 kr per år (idag ca 1000 kr).

Svartnäset 2:2 (C): Samma år gjorde Mons Trävaru AB motsvarande affär med hemmansägare Lars Larsson och hans hustru Märta Jonsdotter.

Svartnäset 1:2 (A): Året innan hade Anders Larsson sålt sin utmarksskog till Olof Andersson i Klaxåsen för 2500 kr (idag motsvarande ca 160.000 kr). Andersson sålde sedan skogen vidare till Mons Trävaru AB 1898.

Svartnäset 1:3 (B): År 1898 sålde även Nils Hamberg sitt skogsskifte för 3500 kr (idag ca 235.000 kr). Det framgår av köpebrevet att betalningen delvis skulle användas för att lösa Hambergs lån och inteckningar om totalt 2700 kr.

Därmed hade Mons Trävaru AB tagit över alla skogsskiften som tillhörde byn Svartnäset.

Östersundsposten den 14 september 1897

Femte generationen - giftermål mellan gårdarna

Margareta Olofsdotter (1868-1944) föddes i Svartnäset. Hennes föräldrar var Olof Esbjörnsson och Brita Nilsdotter. Hon växte upp med två äldre systrar, Brita Kristina och Anna Märta, lillebror Nils och lillasyster Ingeborg. Där bodde även Margaretas farmor, Kerstin Pehrsdotter fram till hennes död 1887.

I närmsta granngården bodde Olof Johansson (1866-1935). Han var son till Johan Olofsson och Karin Olofsdotter. Olof har två yngre syskon, Ingrid Brita och Jöns. I hushållet fanns också farmor Brita Johansdotter, som levde fram till 1894. Där fanns även Olofs faster Maria, farbror Nils och deras tio barn. När Olof var 22 år (1888) flyttade familjen från Svartnäset till Finnsved.

Som jämnåriga och grannar i byn måste Olof och Margareta ha känt varandra väl under uppväxten. Den 8 oktober 1893, fem år efter att Olof flyttat från Svartnäset, gifte de sig i Gillhovs kapell. De första två åren bodde de hos hennes föräldrar på gården i Svartnäset. Där fick de också 1894 sitt första barn Brita Karolina.

Margareta Olofsdotter och Olof Johansson

Epilog - Kårviken

Efter giftermålet flyttade Olof och Margareta till en egen gård i Kårviken, på nordöstra sidan av Råssjön. Kårviken var i slutet av 1700-talet en gammal öde fäbodvall. Först på 1820-talet började den brukas igen och bildade så småningom ett nytt hemman. Under andra hälften av 1800-talet delades hemmanet i två gårdar. Det var en av dessa som Olof och Margareta köpte 1895.

Där fick de 1897 sitt andra barn, sonen Johan (som var min morfar). Olof och Margareta fick så småningom fem vuxna barn; Brita, Johan, Ture, Esbjörn och Olof Albert "Olle". Endast Johan och Olle kom att gifta sig. Den äldre systern Brita fick en dotter 1919, men förblev ogift. Hon bodde kvar på gården i hela sitt liv. Sammantaget hade de varit nio syskon i Kårviken, men fyra av dem dog under barndomsåren; Karin Olava (1898-1908), Olof (1901-1909) samt tvillingarna Jöns Otto (1908-1920) och Bror Yngve (1908-1916).

År 1934 sålde föräldrarna gården i Kårviken till fyra av de fem syskonen: Brita, Ture, Esbjörn och Olle. Olof Johansson var redan då sjuklig och dog 1935. Det framgår av bouppteckningen efter fadern att köpet genomförts genom skuldebrev till föräldrarna. Där står "fordringar av barnen å köpesumman för hemmanet: 2000 kr". I boken Svenska gods och gårdar från 1939, den del som beskriver Jämtland framgår att fastigheten fem år senare var taxerad till 17 800 kronor.

Margareta Olofsdotter gick bort 1944. Vid hennes bouppteckning fanns inga skuldebrev kvar. Den yngste brodern Olle sålde sin andel i hemmanet till de andra tre delägarna 1945, snart efter moderns död. Genom försäljningen tio år tidigare, ärvde den äldste sonen Johan inte någon del i gården.

Släktkalas i Kårviken 1954, vid firandet av Britas 60-årsdag.

Svenska gods och gårdar, Jämtland, 1939

Olof Johanssons och Margareta Olofsdotters gård, 1960 /Bilden tillhör ArkivDigital (www.arkivdigital.se) och är en digitalfotograferad bild.

1960 /Bilden tillhör ArkivDigital (www.arkivdigital.se) och är en digitalfotograferad bild.

1969 /Bilden tillhör ArkivDigital (www.arkivdigital.se) och är en digitalfotograferad bild.