Det här är ett av de sorgligaste hus jag besökt. Simmes i Storbyn, Färila. Året var 1997 och förfallet var stort och bortom räddning. Eller?
Detta är en typisk Hälsingegård, en timrad stuga i två våningar. Men inte helt vanlig. Huset är reveterat med lerbruk, vilket är ovanligt, och putsen hade fallit av i stora sjok. Sedan är det farstukvisten, en modell som är vanlig i Ovanåker... inte i Färila. Denna var nära att bryta samman.
Putsen; ljust rosa och grånade trädetaljer. Sannolikt var detta från början en byggnad med ett portlider. På bilderna syns spåren efter ett lider till vänster om farstukvisten. Där är väggen inte timrad, utan består av stående och liggande plankor.
Vilka bodde här och varför kallas gården alltjämt Simmes?
En man med namn Simon Andersson Valqvist (1717-1794) med familj flyttade in 1766. Han var född i Norra Veckebo den 1 mars 1717. Simon var son till soldaten Anders Persson Modig och Malin Jonsdotter. Under en tid var även han soldat, med tillnamnet Valqvist. Han gifte sig 1746 med bondedottern Brita Andersdotter från Storbyn i Färila. De bodde i Veckebo fram till 1766 då de fick överta hemmanet i Storbyn, gården som därefter kallats Simmes (Simons).
I dödboken står att han var "en from och stilla man".
Hustrun Brita Andersdotter (1720-1792) var född den 1 januari 1720 och dotter till bonden Anders Olsson och Gölin Ersdotter i Storbyn. Simon och Brita fick tre barn; Anders (1747), Per (1750) samt en dotter.
Enligt dödboken var hon en "rask och försiktig hushållerska. Sista åren bräcklig."
I en kammare i stugan fanns skira, men väldigt illa åtgångna väggmålningar. Detta ska vara ett typiskt 1700-talsmåleri. Det har funnits tankar om att måleriet flyttats till huset. Jag tror snarar att byggnaden - portlidret - byggdes om till boningshus och inreddes då Simon med familj flyttade hit 1766.
Målningarna innehåller blommor och bibelord. Sönerna var Anders Simsson (som övertog gården) och Per Simsson Ferler. Per hade begåvning och fick möjlighet att studera till präst. Vid moderns bortgång 1792, var han komminister i Söderhamn (1788-98).
 |
| Ur Uppsala stifts herdaminnen |
Varför förstukvisten inte är av färilatyp, har jag inte hittat någon förklaring till.
 |
| Gården Simmes, okänt årtal. Bilden tillhör ArkivDigital (www.arkivdigital.se) och är en digitalfotograferad bild). |
 |
| Simmes alftakvist, cirka 1968. Foto: Hilding Mickelsson/Hälsinglands museum |
Hur gick det sedan?
Med stöd från Länsstyrelsen Gävleborg och genom antikvarisk rådgivning och kontroll från Länsmuseet genomgick byggnaden en omfattande upprustning 1999-2004. Förstukvisten rätades upp och lagades. Fasaden, och en hel del annat, restaurerades. Känslan av sorg är inte densamma, och byggnaden håller ihop ett bra tag till.
 |
| Simmes gammelbyggning 2004, foto: Elsa Röing/Länsmuseet Gävleborg |
Kommentarer
Skicka en kommentar