Ibland händer det att en springer på fantastiska historier i arkiven. Historier som inte har någon direkt koppling till den egna släktberättelsen, men ändå fastnar. Berättelsen om Madame Christina Leijon född Moberg (1807-1891) och skomakaren Pehr Gustin (1805-1868) är en sådan berättelse.
Skomakaren Gustin och Madame Leijon stod anklagade inför tinget år 1840, för äktenskapsbrott och dubbelt hor. Historien bakom är rätt så intressant.
Madame Christina Moberg Leijon var född i Östersund. Hon gifte sig 1830 med urmakaren Johan Erik Leijon. De fick tre söner, Pehr Gustaf (1831), Christian Adolph (1835) och Fredric Wilhelm (1837). Urmakaren var född i Göteborg och gjorde sommaren 1838 en resa tillbaka till sin hemstad. Problemet var bara att han inte kom tillbaka som utlovat. Våren 1839 fick hustrun ett brev från Frankrike, där han skrev att tänkte åka till Nordamerika. Det var det sista hon hörde från honom.
Skomakaren Pehr Gustin var född i Överbyn i Marieby socken och hade blivit borgare i Östersund 1829. Samma år gifte han sig med sin hustru Anna Eklund. Paret hade vid den här tiden fått fem gemensamma barn.
Strax innan urmakare Leijon försvann hade han sålt familjens gård i staden. Hustrun fick nu leta ett rum att hyra för sig och barnen. Det rummet fanns i skomakare Gustins hus.
Skomakarens hustru började snart fatta misstankar om att allt inte stod rätt till mellan den nya hyresgästen och hennes egen make. Hon började spionera på dem och kunde konstatera att skomakaren ägnade lite väl mycket tid inne i madame Leijons rum. Han sa att han endast hjälpte henne att tända eld i spisen, men kunde det ta så lång tid? Till och med när skomakarhustrun låg i barnsäng hösten 1839, försvann maken in till madame Leijon. Våren 1840 påstods förhållandet ha pågått under närmare ett års tid.
Rättegången
Stadsfiskalen Sunding åberopar följande inför Östersund Landskansli (Länsstyrelsen) och Landshövdingen:
"På grund av nedlagda vittnesmål, rörande Skomakaren P. Gustin och Madame Leijon, angående begånget äktenskapsbrott, får jag i största ödmjukhet anhålla, att kansliet överväger att Skomakaren Gustin och Madame Leijon kan insättas i häkte tills rannsakning vid domstol därom kan genomföras, emedan det är högst vådligt för samhället, att tvenne sådana personer får vara på fri fot, vilka oaktat varningar och föreställningar av prästerskapet och varje annan medlem i samhället, icke desto mindre fortfara uti samma lagens överträdelser och likasom synes vilja rakt trotsa lag och författningar samt driva gäck med den, som bör och skall söka att befordra varje sådan överträdan till laga näps. Östersund den 12:e juni 1840. F. P. Sunding." (delvis förenklad text)
Ett antal vittnen hörs nu och under de kommande månaderna. Landshövdingen beslutar redan den 12 juni att det anklagade paret ska arresteras och föras till häktet. Där blir de kvar till dess domen avges den 31 augusti av Brunflo Tingslags Häradsrätt vid det urtima tinget.
Ett av alla vittnesmål avges av Eric Sjöström, vilken berättar följande om händelserna under natten till den 12:e juni:
"att fru Gustin omkring klockan ett i natt kommit till Mobergs och därstädes bett Westberg och Sjöström följa sig till Gustins för att undersöka om Gustin låg tillsammans med Madame Leijon, varvid vi begav oss dit och därstädes titta genom fönstret åt gatan, där Madame Leijon bor, då vi fann sagde Gustin och Madame Leijon ligga tillsammans uti en och samma säng, varefter Sjöström ombedd av Madame Gustin att på hennes eget ansvar slå ut fönsterrutorna för att kunna få se dem ligga tillsammans, då Sjöström därefter fick tag uti en brädlapp tillika med Westberg och med densamma slog ut fönsterrutorna, då Sjöström fick se Gustin och Madame Leijon ligga tillsammans. Då Lejonskan genast sprang ur sängen och började att skrika, varvid Gustin även då steg upp ur sängen och varefter Sjöström begav sig hem."
Slutligen avgörs målet och rätten slår fast att utredningen, genom förhör med vittnen, visar att;
- Under ungefär ett års tid har skomakare Gustin och madame Leijon sökt varandras umgänge.
- Natten mellan den 20 och 21 maj, vid ca kl. 12 sågs skomakare Gustin, klädd i nedhängande byxor och rock, barhuvad, barfota och utan halsduk, komma uthoppande genom ett fönster till hustru Leijons rum, vars dörr varit låst och att han erkänt att han varit där inne tillsammans med henne.
- Natten mot den 12:e juni har hustru Leijon och skomakare Gustin legat i säng med varandra i ett igenlåst rum, samt blivit sedda ända till midjan oklädda.
Det finns ett omfattande material om detta rättsfall att läsa: Brunflo tingslags häradsrätt (Z) A1:101 (1840) Sida 309-394. Materialet innehåller mängder av engagerade vittnesmål och mer eller mindre fantasifulla förklaringar från de anklagade.
Brottet de anklagats för var "dubbelt hor". Det innebar att de skulle ha begått äktenskapsbrott där båda inblandade var gifta, dock inte med varandra. Straffet var vanligen från ett halvår och upp till två års fängelse med straffarbete.
Hur gick det sedan?
Skomakare Gustin och Madame Leijon blev alltså inte fällda för horsbrott. De hade krävt skadestånd för den tid de suttit häktade (12 juni - 31 augusti 1840), vilket de inte fick.
Av allt att döma flyttade Madame Leijon därefter till ett hus på Prästgatan. Skomakare Gustin fortsatte sitt liv tillsammans med hustrun. De fick ytterligare ett barn år 1842. Men så småningom återupptar Pehr Gustin förhållandet med Madame Leijon. Han bosätter sig så småningom hos henne och paret Gustin lever åtskilda. Prästerskapet, hustru Gustin och rättsväsendet tycks ha gett upp hoppet kring det syndiga paret. Pehr Gustin lever sedan tillsammans med Christina Moberg Leijon fram till sin död 1868.
Paret Gustin/Leijon fick aldrig något gemensamt barn, vilket kanske är förklaringen till att brottet dubbelt hor aldrig kunde slutligt bevisas.
(Personerna i denna berättelse har ingen känd koppling till min egen släktsaga.)
Kommentarer
Skicka en kommentar