Sophia Pettersson, hotelldirektör i Umeå, 1836-1912

Uppdaterad 2020-11-29. 

Min farfars mormors kusin, Sophia Pettersson blev med tiden en framgångsrik hotellägare i Umeå. Hon föddes i en enkel familj i Uppland, vilken drabbades hårt under den ökända "Yrväderstisdagen" 1850. Familjens katastrof blev troligen startpunkten för hennes personliga karriär och framgångssaga.

Centralhotellet i Umeå, närmast till vänster

Anna Brita Öster

Sophia Petterssons mor, Anna Brita Öster (1797-1867), född i Österby Ryttartorp i Haga socken, gifte sig 1825 i Lagga socken med torparen Per Jansson Lindblom (1793-1850), ursprungligen från Livland. Familjen flyttade därefter ofta mellan olika arrenden och torp i Uppland, i trakterna kring Sigtuna. 

Sophia föddes 1836 som Anna Sophia Pehrsdotter på Markims prästgård, där hennes föräldrar då var "hälftenbrukare". Kyrkoherden Erik Gustav Ahlbom gav nyttjanderätten till marken, mot att han fick hälften av avkastningen i ersättning.

Markims kyrka. Av Karlymarlyboroda - Eget arbete, CC BY-SA 3.0

Syskonen

Anna Sophia (1836-1912) var det yngsta av fyra barn. Av hennes tre äldre bröder, dog den äldste Johan Petter (1827-1834) innan hon var född. Näst äldst var Carl Fredrik (1830-) som flyttade till Stockholm 1854, och därefter försvinner ur arkiven. 

Den tredje brodern Anders Oscar (1832-1888) blev smed. Han gifte sig 1858 med Johanna Josefina Björkman. Paret var barnlösa och hustrun övergav hemmet tio år senare,  enligt hans eget vittnesmål inför prästen. Han flyttade från Stockholm till Täby 1879 och var verksam vid Arninge och Ensta. Slutligen fick han igenom sin skilsmässa från hustrun 1883, som då hade varit försvunnen i femton års tid. Anders Oscar begick självmord genom att hänga sig i december 1888. Av bouppteckningen framgår det att den enda i familjen som då levde var systern Sophia i Umeå. Via ett testamente lämnade dock Anders Oscar all sin begränsade kvarlåtenskap till sin hushållerska Katharina Elisabet Johansson.

Yrväderstisdagen 1850

De tre syskonen tvingades tidigt att lämna hemmet i torpet Rosendal i St Olofs socken utanför Sigtuna för egen försörjning. Anledningen till detta var den så kallade "Yrväderstisdagen" 1850.

Fadern Per Jansson Lindblom dog den 29 januari 1850. I dödboken står: "Ihjälfrusen under en resa till Uppsala". Familjen förlorade därmed sin försörjning och den utfattiga modern Anna Brita blev fattighjon, omhändertagen av församlingen. Barnen fick ta tjänster som drängar och piga.

Sankt Olofs kyrkoruin i Sigtuna. Foto efter lavering av J. W. Gerss.

De flesta väderhändelser faller snart i glömska. Men några väderhändelser blir föremål för berättelser och studier i generationer framåt. En sådan händelse är den så kallade "yrväderstisdagen". Den inträffade den 29 januari 1850 och är en av de allra värsta väderkatastrofer som drabbat Sverige, åtminstone i fredstid. Ett plötsligt och mycket intensivt snöoväder krävde uppskattningsvis ett hundratal dödsoffer i främst nordöstra Götaland och östra Svealand. Ovädret är fortfarande omtalat bland meteorologer. Framför ett djupt och intensivt lågtryck som passerade österut över gränstrakterna mellan Götaland och Svealand utbredde sig mild luft med temperatur nära noll grader under morgonen den 29 januari. Lokalt förekom regn som kan ha varit underkylt. Bakom lågtrycket slog det under dagens lopp om till mycket kraftig nordlig vind. Nederbörden övergick i snöyra och temperaturen föll hastigt. I Östersjölandskapen verkar överraskningsmomentet ha varit störst. Ovetande om den annalkande faran så lockades många säkert ut i det förhållandevis milda vädret på morgonen. När det sedan hastigt slog om till bitande nordvind och snöyra, så var personer som var dåligt klädda och långt från bebyggelse chanslösa.

Källa: SMHI:s webbsida

Mamsell på Mölna gård på Lidingö

Anna Sophia hamnade tidigt som piga - mamsell - på Mölna gård på Lidingö. Gården ägdes av grosshandlare Carl Johan Rosengren i Stockholm. Dessa lantställen för stadens växande borgerskap hölls dock i stånd året om med hjälp av bofast tjänstefolk. Anna Sophia avancerade under åren från piga till hushållerska och kokerska. Under den första hälften av 1860-talet arbetade hon även i olika hushåll i Stockholm, Gävle och på Lidingö.

Mölna från öster. A F Cederholm 1817.

Demoiselle på länsresidenset i Umeå

Den avgörande händelsen blev hennes anställning som Demoiselle (husfru) hos Eric Victor Almquist i Umeå, efter att han hade befordrats till landshövding i Norr- och Västerbottens län 1865. Anna Sophia tjänstgjorde där tillsammans med Demoiselle Hilda Andrietta Holmberg på länsresidenset, hos landshövdingen och riddaren E. V. Almquist och hans hustru Clara Amanda Fröberg, fram till landshövdingens död 1872.

Som kuriosa kan nämnas att landshövding Eric Victor Almquist (1817-1872) var halvbror till skalden Carl Jonas Love Almquist (1793-1866).

Hotellägarinnan Sophia Pettersson i Umeå

Därefter etablerade sig Anna Sophia, först som gästgiverska och drev gästgiveriet och hotellet "Blå Porten" vid Kyrkotorget. Efter stadsbranden 1888 ägde och drev hon Centralhotellet på Kungsgatan i Umeå. Det gjorde hon fram till sin död, då 76 år gammal.

När Sophia Pettersson gick bort i en akut lungsjukdom den 14 december 1912, testamenterade hon hela rörelsen till diverse vänner. Hon hade inte längre någon familj kvar i livet, föräldrar och syskon var borta sedan länge. Själv hade hon värnat sin självständighet, och förblivit ogift och utan barn.

Centralhotellet till vänster, ca 1895. Bertil Ekholtz bildsamling/Västerbottens museum

Sophia Petterssons testamente

Då jag såsom saknande bröstarvingar äger fritt disponera över min kvarlåtenskap förordnar jag och bestämmer som min yttersta vilja att efter min död, sedan skulder och övriga utgående poster blivit avdragna, återstoden av kvarlåtenskapen ska på följande sätt fördelas:

1. Till fröken Maria Karlsson, vilken en lång tid varit i min tjänst giver jag ettusen /1000/ kronor jämte en säng med sängkläder

2. De kvinnliga tjänare, som vid mitt dödsfall varit i min tjänst över ett år giver jag 25 kronor vardera

3. Till doktor Johan Hellström i Norrköping giver jag ett guldur med kedja värt 300 kronor

4. Till fröken Ester Hellström i Luleå giver jag min gråverkspäls, mitt guldur och min svarta sidenklänning 

5. Mitt linne och övriga gångkläder giver jag till änkefru Maria Hellström i Luleå i fall hon överlever mig, i annat fall skola de fördelas på andra äldre behövande kvinnopersoner här i staden

6. Till fröken Maria Rosander i Stockholm giver jag tvåhundra /200/ kronor

7. Till Umeå stads kyrkokommitté giver jag trehundra /300/ kronor, varå räntan skall användas till vårdande av min grav för all framtid

8. Vad som sedan finns kvar av min egendom såväl löst som fast skall i 2ne delar skiftas därav Inspektor G R Staflin i Umeå skall ha ena parten och doktor Paulus Hellström, Erik Hellström och fröken Ester Hellström i Luleå den andra parten.

G. R. Staflin och Doktor Paulus Hellström åligger att efter bästa förstånd avgöra när och på vilket sätt min fastighet skall fördelaktigast realiseras.

Umeå den 3 maj 1900, Sofia Pettersson

Centralhotellet, centrerat i bilden, vykort från tidigt 1900-tal

Blå porten och Centralhotellet

Sophia Petterssons gästgiveri respektive hotell beskrivs i boken Studier i Umeå stads byggnadshistoria av Karin Eriksson, 1975.

Ett privat hotell vid Kyrkotorget, "Blå porten", drevs av fröken Sofia Pettersson. Det kallades på grund av sin blåa färg för Askmolnet. Stadskällaren låg på tomt nr 104 strax intill stadens änkehus vid Skolhusgatan. (perioden 1863-1888)

Hotell Forsberg innehöll så gott som uteslutande hotellrum, medan däremot Centralhotellet på andra sidan gatan (kv Balder 1, Kungsgatan 55), i källaren hade en krog, i bottenvåningen matsalar och kafé och i övervåningen förutom sex hotellrum en festvåning med fyra rum i fil utmed Kungsgatan. Hotellet drevs av fröken Sofia Pettersson, som före branden ägt hotell Blå porten vid Kyrkotorget. Byggnaden ritades troligen av byggmästaren Oscar Larsson och fick ett storstadsmässigt utseende med hörnpaviljonger försedda med höga branta tornhuvar och nockräcken. I gathörnet sitter ett litet hängtorn med eget spetsigt torntak med spira - ett motiv som inte var ovanligt under 90-talet. (perioden 1888-1895)

Centralhotellet till vänster, Hotell Forsberg till höger

Bakgrund

Sophia Petterssons morföräldrar var Anders Öster (1774-1845), som tjänstgjort som ryttare vid Österby Ryttartorp i Haga socken och hans hustru Anna Olsdotter (1768-1849). De fick fyra barn: Anna Brita Öster (1797-1867), Margareta Christina Öster (1799-1882), Anders Andersson Öster (1800-1863) och Johan Öster (1803-1881).