Trutsgård i Optand förlorades i konkurs 1836

Uppdaterad 2021-02-28. 

Trutsgård försvann ur släktens ägo efter 80 år. Konkursen var ett faktum 1836. Nils Erssons stora skulder skakade om familjen och de fick lämna allt de ägde. Det var inte Nils svärson, Anders Andersson och inte heller hans far, Erik Vallgren som var orsaken. Det var Nils Ersson som satte familjen i skuld. Själv flydde han undan ansvaret.

Trutsgården i Optand, före 1940. /Jamtlis fotografiska samling.

År 1836 lämnade familjen in följande skrivelse till häradsrätten i Brunflo:

Den 17 oktober 1836

Till Brunflo Tingslags Häradsrätt!

I avseende därtill, att flera, vid bouppteckningen efter avlidne förre bonden Nils Ersson i Optand okända skulder, nu nyligen yppats till så stort belopp att de vida överstiger boets alla tillgångar, av troligt är, inte ännu flera finns. Alltså nödsakas undertecknade arvingar och efterlevande maka efter bemälde Nils Ersson, hos Häradsrätten vördsamt anhålla, att jämlikt stadgandet uti 8:e appendixet av nu gällande konkurslag, till hans borgenärers förnöjande få avstå all boet tillhörig egendom för att sålunda, för vidare ansvar av vårt, för den dödes gäld vara befriade. Till följd härav vi jämväl lika vördsamt här bifogar tvefalt författad bouppteckning, oss uppfattat av sedermera yppade skulder.

Brita Nilsdotter, änka efter Nils Ersson (förmyndare Anders Jönsson i Thorvalla), Anders Andersson, gift med dottern Sigrid Nilsdotter

Nils Ersson (1793-1832)

Nils Ersson lånade pengar. Med tiden stora pengar. Totalt flera hundra riksdaler från flera olika långivare. Han lovade alla att betala tillbaka inom utsatt tid - och med ränta. Nils lånade inte bara pengar, utan också spannmål. Främst lånade han tunnor med råg. Slutligen uppgick skulden till 18 tunnor och 22 kp råg.

Det blev förstås ohållbart till slut. Några av Nils Erssons gäldenärer skrev efter hans död till häradsrätten om att han flytt länet och hållit sig undan sina fordringsägare. Det stämmer. Nils Ersson dog, endast 39 år gammal i Hälsingland, dit han flytt undan alla krav. Han dog på gården Hummelbacken i Röste by i Bollnäs. Oklart när han försvann, men hans hustru Brita Nilsdotter med de fyra barnen var kvar i Optand och fick ta den rättsliga smällen efter hans död 1832. Det fick även hans far, Erik Vallgren som gått in som borgenär vid flera av lånen.

Fadern Erik Vallgren dog 1839 och hustrun Brita Nilsdotter 1841. Resten av familjen var nu satta på bar backe.

Trutsgård

"Truls Hemmingsson nämnd 1658 gav upphov till Trulsgården så år 1683 skrivs Trutsgård där man bytt ut l mot t emedan man glömt ursprungsnamnet och bara sagt Trusgård på samma sätt som man fortfarande gör nu på 1980-talet. På 1750-60-talet var Trutsgård "sätesgård" med bland annat capitainen herr Anders Borin född 1688 och död 1766 och hans hustru Brita Catharina Bozäa, dotter till prosten Petrus Bozäus i Sunne. Hon var född den 4 december 1707 i Brunflo. Död på Trutsgård den 23 maj 1778." 

(Källa: Jamtli. Se även Walter Peresenius: Jämtländska släktkrönikan 1400-1986, Optand, Brunflo-Näs, Kyrkås-Ås, Ström-Alnäs.)

Det var Nils Erssons morfar, Nils Nilsson med familj som först kommit från Lockne till Trutsgård 1756. Dottern Sigrid Nilsdotter föddes på gården 1757 och hon kom senare att gifta sig med nämndemannen Erik Vallgren från Torvalla. Han tog över som bonde på Trutsgård efter svärfaderns död 1772. 

Därefter brukades gården av deras son Nils Ersson, vilken sedermera gjorde denna konkurs. Nils Ersson var gift med Brita Nilsdotter från Gärde i Brunflo. Deras äldsta dotter, Sigrid Nilsdotter var min mormors morfars mor och hon gifte sig med Anders Andersson från Lockne. 

Sigrid och Anders bodde efter konkursen kvar som inhysta på Trutsgård fram till mitten av 1850-talet. Därefter levde de som inhysta i olika gårdar och byar runt Brunflo. Hon dog i Lunne 1867 och han slutade sitt liv år 1882 som sockenhjon på Brunflo fattigstuga.

Läs mer: Klockaredotterns barnbarn 1844

Läs mer: Anders Engvalls ättlingar (1774-1844)

Sigrid Nilsdotter och Anders Anderssons äldste son, Andreas Andersson gifte sig 1870 med Elisabet Olofsdotter ifrån Värviken. Gården i Värviken förlorade de i en annan konkurs 1879.

Läs mer: Döttrarna från Värviken

Svenska gods och gårdar, Jämtland, 1939.