Jag tror att färgen skulle kallas oxblod. En rödbrun nyans
som ser gammal ut. Färgen nästan luktar av damm och uthus. Runt alla kanter och
på stagen mellan stolsbenen är färgen avskavd. Nött av hundratals trampande
fötter, gnidande ryggar och petande fingrar.
En helt vanlig bondstol från någon gårdsauktion på landet. Inköpt billigt och nu placerad på hedersplats. Ämnad att imponera på besökare. Ingen sitter någonsin på den, trots att det är den behagligaste stolen i hela huset. Träet är så lent, liksom slipat och såpat av alla händer. Mina också.
Jag vill sitta på den stolen hela kvällen. Pillra i skårorna i ryggstödets spjälor. Föra handen längs det rundade krönet högst upp på ryggen. Känna skillnaden i ytan, där det är färg och där träet är bart. Men ingen sitter på den stolen.
Det är en tittstol, en ögonstol, en stol att se på. Jag tror att den står där och funderar. Varför den blivit så obrukbar och ställd på undantag. Ett bruksföremål som förvandlats till en onyttig prydnad. Utan annan funktion än att betraktas.
(1996, bearbetad 2016)
En helt vanlig bondstol från någon gårdsauktion på landet. Inköpt billigt och nu placerad på hedersplats. Ämnad att imponera på besökare. Ingen sitter någonsin på den, trots att det är den behagligaste stolen i hela huset. Träet är så lent, liksom slipat och såpat av alla händer. Mina också.
Jag vill sitta på den stolen hela kvällen. Pillra i skårorna i ryggstödets spjälor. Föra handen längs det rundade krönet högst upp på ryggen. Känna skillnaden i ytan, där det är färg och där träet är bart. Men ingen sitter på den stolen.
Det är en tittstol, en ögonstol, en stol att se på. Jag tror att den står där och funderar. Varför den blivit så obrukbar och ställd på undantag. Ett bruksföremål som förvandlats till en onyttig prydnad. Utan annan funktion än att betraktas.
(1996, bearbetad 2016)
Kommentarer
Skicka en kommentar