"Det var en vacker dag när kriget kom. Döden som närmade sig skrämde djuren till tystnad. Det var en tystnad som endast krig kan skapa och den lade sig över de bosniska bergen, och över allt levande. Det kunde anas i röken som drev genom luften - en känsla av något odefinierat. Något olycksbådande."
Så inleder Magnus Ernström sin debutroman Ett halvt år, ett helt liv. Det är en stark historia som han har att berätta. Mer än 20 år efter händelserna släpptes boken tidigare i vår. Det är en historia som behövde berättas. Om fasorna i det grymma inbördeskrig som splittrade det forna Jugoslavien. Om hur en 24-åring upplevde sin tjänstgöring vid BA01, Sveriges första FN-batallion i Bosnien 1993-94. Men framförallt om vad som händer inuti en människa som blir vittne till det som präglar ett krig. Grymhet, omänsklighet, stress, sömnbrist, meningslöshet...
"Så vem hade jag blivit? Vem - och vad - hade kriget gjort mig till?
Jag kände att jag var samma, men ändå en helt annan. Livet nära döden hade gett mig en hård och känslokall sida jag inte haft förut, samtidigt som jag var samma människa som kände och levde precis som vanligt. För att hålla balansen har soldaten inget annat val än att försöka balansera dödens vidrighet med att växa som människa."
Det är en subjektiv berättelse om verkliga händelser. Om hur kriget såg ut, lät, luktade, smakade och kändes. Inifrån. I bakgrunden mullrar det storpolitiska spelet, liksom spelet om pengar och makt. Där kriget blir en nödvändighet för de som vill tjäna sina egna syften. Där ett människoliv inte är värt något. Där hjälpsändningar plundras för att säljas på svarta marknaden. Där mänsklighet sakta förvandlas till likgiltighet. Och om hur man väljer att vara människa.
"Sanningen är enkel: Vi kommer alltid att vara annorlunda.
Under all fernissa och under lager av social kosmetika kommer vi alltid att vara soldater. Vi bär soldaten i vårt inre. Vilande, men alltid nära."
Så inleder Magnus Ernström sin debutroman Ett halvt år, ett helt liv. Det är en stark historia som han har att berätta. Mer än 20 år efter händelserna släpptes boken tidigare i vår. Det är en historia som behövde berättas. Om fasorna i det grymma inbördeskrig som splittrade det forna Jugoslavien. Om hur en 24-åring upplevde sin tjänstgöring vid BA01, Sveriges första FN-batallion i Bosnien 1993-94. Men framförallt om vad som händer inuti en människa som blir vittne till det som präglar ett krig. Grymhet, omänsklighet, stress, sömnbrist, meningslöshet...
"Så vem hade jag blivit? Vem - och vad - hade kriget gjort mig till?
Jag kände att jag var samma, men ändå en helt annan. Livet nära döden hade gett mig en hård och känslokall sida jag inte haft förut, samtidigt som jag var samma människa som kände och levde precis som vanligt. För att hålla balansen har soldaten inget annat val än att försöka balansera dödens vidrighet med att växa som människa."
Det är en subjektiv berättelse om verkliga händelser. Om hur kriget såg ut, lät, luktade, smakade och kändes. Inifrån. I bakgrunden mullrar det storpolitiska spelet, liksom spelet om pengar och makt. Där kriget blir en nödvändighet för de som vill tjäna sina egna syften. Där ett människoliv inte är värt något. Där hjälpsändningar plundras för att säljas på svarta marknaden. Där mänsklighet sakta förvandlas till likgiltighet. Och om hur man väljer att vara människa.
"Sanningen är enkel: Vi kommer alltid att vara annorlunda.
Under all fernissa och under lager av social kosmetika kommer vi alltid att vara soldater. Vi bär soldaten i vårt inre. Vilande, men alltid nära."
 |
| Ett halvt år, ett helt liv av Magnus Ernström, Hoi Förlag 2016 |
Kommentarer
Skicka en kommentar