Tomas Stavbom tar oss med på en resa i 1800-talets Uppsala med omnejd. Det är dock inte den traditionella bilden vi får se av lärdomsstaden, med studenter, sångare och professorer. Det här handlar om livet på stadens bakgator bland de fattiga och utsatta, de utnyttjade och olycksdrabbade. Vi får följa två faderlösa tvillingar, Per och Johan Stafbom, samt deras båda familjers olika livsöden.
Samtidigt pågår släktforskarens mångåriga jakt efter pojkarnas far. Vem var han? När det ursprungliga antagandet visar sig vara fel, fortsätter letandet via DNA-forskning. Slutligen, efter flera decenniers forskning faller bitarna på plats.
Bokens olika perspektiv är intresseväckande. I avslutningen knyter författaren samman några av sina anfäders liv med sitt eget nutida. Hastigt krymper tiden. Så nära, men så olika!
Författaren besöker Uppsala slott 2018:
"När jag tagit mig ut på taket, väl förankrad i en säkerhetsskena och sele, ser jag hur en ensam man står längst upp på kupolen. Han är fastsurrad i den stora knoppen och skrapar bort färg (...). Det var alltså där som Emil Stafbom kröp runt på en liten stege hängande lodrätt ner mot stupet, 30 meter över den hårda marken. 1890 kom plötsligt så nära. Det var här. Men i en annan tid. Jag har suttit en hel dag med länets högsta beslutsfattare i tryggt förvar innanför tornets tjocka väggar. Emil skulle måla takets utsida, och fick offra livet."
Läs!
Kommentarer
Skicka en kommentar