En släktkrönika - från Kårböle till Uppsalas "Paganini"

Uppdaterad 2021-03-13. 

Den här släktkrönikan handlar om ättlingar till prästen Pehr Söderbäck, äldste sonen till klockaren Anders Pehrsson i Kårböle. Viktiga ingredienser blir en prästutbildning, ett krig, en spelkortsfabrik, ett fortepiano som aldrig blev sålt, konststudier i Paris samt ett kyligt ångfartyg. Både Hugo Alvén och Gustaf Fröding dyker slutligen upp i kulisserna. Det finns inga nu levande ättlingar till denna släktgren.

Läs om Anders Pehrsson: Tre klockare i Kårböle - 1700-tal

Personer i denna släktkrönika:

Pehr Söderbäck (1772-1808) och Clara Brantström-Söderbäck (1774-1823)

Pehr Samuel Söderbäck (1802-1846) och Carolina Brantström-Söderbäck (1815-1889)

Mathilda Brantström (1811-1882)
Mathilda Söderbäck-Lundgren (1841-1927) och Johan Wilhelm Lundgren (1835-1887)

Wilhelm Lundgren (1872-1940)

Kortlek tillverkad på Kortfabriken M. Stenfält & Söderbäck i Gävle, etablerad 1832. Foto: Ulf Berger/Nordiska museet.

Pehr Söderbäck (1772-1808) och Clara Brantström-Söderbäck (1774-1823)

Pehr Andersson Söderbäck fick som äldste son till klockaren Anders Pehrsson och Märtha Jonsdotter i Kårböle möjlighet att studera till präst. Han slutförde sina studier och blev sedan pastorsadjunkt i Mo socken. Där lärde han känna Clara Brantström, dotter till den tidigare kyrkoherden i församlingen Petrus Brantström (1728-1779) och Clara Christina Frodlin (1745-1804). De båda gifte sig 1802 och deras förste son Pehr Samuel föddes senare samma år. Den andre sonen, Anders Gustaf föddes året därpå och till hans dop kom Pehr Söderbäcks bror Jonas Andersson med hustru tillresande från Kårböle. Den andre sonen dog dock innan han hunnit fylla ett år och några fler barn föddes inte i familjen. Pehr Söderbäck förordnades som vice pastor i Mo och Regnsjö i juni 1805. Året därpå fick han ett förordnande som extra ordinarie bataljonspredikant vid Kungliga Hälsinge regemente. 

Det var oroliga tider och Sveriges sista krig under överskådlig tid stod för dörren. Det Finska kriget bröt ut mellan Sverige och Ryssland, vilket varade från februari 1808 till september 1809. Sverige förlorade Finland i kriget, som därefter blev en del av Ryssland. 

Pehr Söderbäck följe de svenska trupperna ut i kriget som bataljonens präst. I januari 1809 nåddes de väntande anförvanterna av nyheten att Pehr dött vid Torneå den 8 december 1808.

Notis under rubriken "Döde i Landsorterne", Inrikes Tidningar den 7 januari 1809. "Bataillons Predikanten wid Kongl. Helsinge Regementet Per Söderbäck, död i Torneå den 8 Dec."

Änkan Clara Brantström flyttade därefter tillsammans med sonen Pehr Samuel till sin bror Pehr Brantström (1779-1818), medicinale doktor i Norrköping och dennes hustru Carolina Gustava Schröder (1781-1853). Där växte Pehr Samuel upp tillsammans med sina kusiner Clara Gustava Mathilda (1811-1882), Hilda Charlotta (1814-1862) och Hedda Carolina (1815-1889). 

Modern Clara gick bort 1823 i Norrköping, då sonen Per Samuel var 20 år.

"Enkefru C. C. Söderbäck, född Brantström, död i Norrköping den 21 sistl. Jan., i sitt 49:de års ålder." Post- och Inrikes Tidningar den 18 mars 1823.

Pehr Samuel Söderbäck (1802-1846) och Carolina Brantström-Söderbäck (1815-1889)

Pehr Samuel Söderbäck gifte sig 1838 med sin yngsta kusin Hedda Carolina Brantström. Redan innan dess hade han dock etablerat sig som handlande i Gävle, dit han flyttat 1828. Han började som handelsbetjänt och senare bokhållare hos grosshandlaren Anton Fredrik Garberg, gift med Margareta Gustava Ennes. De var bosatta på Drottninggatan 17 (nuvarande Enneska palatset, stadshuset). När paret Söderbäck gift sig bodde de under en tid i magistratssekreteraren Carl Johan Stolpes fastighet på Rådhusgatan 10, mitt emot gymnasiet. Senare flyttade de till en fastighet som ägdes av Wilhelm Elfbrink på Östra Långgatan 2, intill Jerntorget (nuvarande Centralplan). Med tiden titulerades Pehr Samuel Söderbäck grosshandlare och blev även dansk vicekonsul i Gävle. 

Gavleån före stadsbranden 1869. Till höger Norra Skeppsvarvet, bakom det gymnasiet, i fonden Kungsbron. Den blå byggnaden till höger är Rådhusgatan 10 där familjen Söderbäck bodde 1834-1843. Akvarell av Ferdinand Tollin. Fotograf: Länsmuseet Gävleborg

Järntorget, Gävle 1843. Teckning av August Bång. Fotograf: Länsmuseet Gävleborg

Pehr Samuel, eller P. S. som han alltmer kom att kalla sig i affärssammanhang, startade ett handelsbolag 1832 tillsammans med kompanjonen Martin Stenfält junior, firman "M. Stenbäck & Söderbäck". De båda satte upp en kortfabrik i staden och tillverkade med växande framgång diverse spelkort och kortlekar. 

Kompanjonerna valde att gå skilda vägar 1840 och kortfabriken drevs sedan av P. S. Söderbäck ensam. Efter hans död 1846 drevs kortfabriken vidare av änkan Carolina Söderbäck, i viss samverkan med konsul Gustaf Adolf Elfstrand.

Aftonbladet den 6 oktober 1832.

Blaren, kort ur killelek tillverkad vid kortfabriken i Gävle 1832.

Norrlandsposten den 9 januari 1840.

Aftonbladet den 15 mars 1847.

Priskurant å kort, blanketter, m.m. Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning den 9 juni 1847.

Grosshandlaren och skeppsredaren Gustaf Adolf Elfstrand, tillika bankdirektör och vice konsul för Storbritannien.

Weckoblad Från Gefle den 30 november 1833.

P. S. Söderbäck drev inte enbart kortfabriken. Han var även grosshandlare och handlade bland annat med viner och andra starka drycker. Hans firma sålde också diverse matvaror som kryddsill, mjöl potatis och te samt skrivpapper, omslagspapper, sigillack med mera.

Söderbäck gjorde många resor till olika svenska städer, men också till Köpenhamn. Både i egenskap av kortfabrikör, handlande och dansk vicekonsul i Gävle. Dessa resor går att följa genom tidningar, där det tillkännagavs när resande anlände och avreste, samt var de bodde under vistelsen i staden. Vid en resa blev konsul Söderbäck bestulen på sin kappsäck, vilken efterlystes av polisen i Uppsala.

"Under resa mellan Uppsala stad och Högsta Gästgivaregård stals en kappsäck tillhörande Konsul P S Söderbäck innehållande bl a en Uniformsklädning med Danska Vapnet i knapparna, en svart frack, en brun frack, en grön bonjour, ett par blå byxor, flera nattkappor, strumpor, ylletröjor, näsdukar, 2 par stövlar, 1 par galoscher, flera paket med provlekar av spelkort. Bokstäverna P S S var graverade på kappsäckens lås. 50 riksdaler i belöning till den som återställer godset." (Efterlysning den 6 oktober 1837)

"De från Konsul Söderbäck i Gefle bortstulna persedlar under resa mellan Uppsala stad och Högsta gästgivaregård har kommit tillrätta med undantag av en ej omnämnd kråsnål av guld med briljanter och en dito med ametist, vilka persedlar jämte tjuvarna alltså av Krono- och Stadsbetjänterna noggrant skall efterspanas." (Kungörelse den 13 oktober 1837)

Gefle 1838

I Handbok för resande i Sverige från 1838 finns följande beskrivning av staden. Bland fabrikerna räknas kortfabriken upp.

GEFLE ansenlig stapelstad (omkring 7950 invån.) i Gestrikland; äldst i Norrland har vackert läge vid en hafsvik deri Gefle-ån utfaller. Är i allmänhet välbyggd; ån som genomflyter staden och bildar flere fall, skiljer den i 2 delar och delar sig i utloppet i 3 grenar hvaraf den medlerska är störst. Öfver ån går en prydlig bro, Nya bron. Staden är säte för Landshöfding och ett Gymnasium. Publike byggnader äro: Landshöfdingeresidenset, Rådhuset, Gymnasiihuset, Lasaretts- och Hospitalhuset m. fl. Landshöfdinge-resid. ligger högt, omgifvet af ån, och lemnar vackra utsigter åt land och haf. Rådhuset är ett af de präktigaste i riket. Gymnasium har en fysikalisk apparat, naturhistoriska samt glob- och kartsamlingar och ett temligen betydligt bibliotek. 

Har god hamn. 2 skeppsvarf. Idkar betydlig handel och sjöfart; såsom handelsstad är Gefle näst Stockholm och Götheborg, och såsom skeppsredande näst Stockholm, den betydligaste i riket. De förnämsta exportartiklar äro jern och trädvirke. Jemte handel, sjöfart och skeppsbyggeri äro handtverkerier och fabriker, fiske (lax- och strömmingsfiske, mest det senare) och jordbruk stadens väsendtliga näringar. Fabriker äro: segelduksfabrik, sockerbruk, tobaksfabriker, oljeslageri, linneväfnadsfabrik, klädesfabrik, kortfabrik, garfveri (med flere nya inrättningar), m. fl.

Den förnämsta promenadplatsen är den vackra skeppsbron, planterad med alleer.

I grannskapet ligga: Tollfors bruk, Stigslund, Strömsbro, Hvarfva, Fors, Kongsladugården, Backa, Alborga, Järsta, Hamlingby, Harnäs m. fl.

Karta över Gefle stad 1837. Kortfabriken låg på tomt 224 i det första kvarteret, strax intill slottet. Övriga inringade tomter är platser där paret Söderbäck bott i staden. Stora delar av staden norr om Gavleån förstördes vid den stora stadsbranden 1869.

Kusinerna Pehr Samuel och Carolina gifte sig i Norrköping 1838 och bosatte sig alltså sedan i Gävle. De bodde från 1845 i stadens 4:e kvarter på Östra Långgatan nr 2. De fick fyra barn; Clara Carolina (1840), Mathilda Charlotta (1841), Hedvig (1843) och Pehr Samuel (1847). Fadern Pehr Samuel Söderbäck insjuknade och dog den 24 november 1846.

Efter makens död 1846, bodde änkan och barnen kvar i staden. År 1848 kom dock att bli ett tragiskt år för familjen. Inom loppet av två månader dog tre av de fyra barnen. Därefter var Carolina Söderbäck ensam med dottern Mathilda Söderbäck.

Carolina bodde kvar i Gävle där hon drev kortfabrik och grossisthandel fram till 1865. Dottern gifte sig 1864 med en ångfartygsbefälhavare från Stockholm. Ett år senare valde modern att sälja delar av sitt bohag och flyttade även hon till Stockholm. Carolina Söderbäck gick bort den 25 september 1889.

Under rubriken Döde i Landsorten. Post- och Inrikes Tidningar den 21 december 1846.

Norrlandsposten den 30 mars 1848.

Norrlandsposten den 27 april 1848.

Norrlandsposten den 3 september 1864.

Dagens Nyheter den 27 september 1889.

Mathilda Brantström (1811-1882)

Mathilda Brantström var syster till Carolina Brantström-Söderbäck. Hon levde ogift hela sitt liv och försörjde sig på sitt konstnärskap. Nedan har hennes konstnärsvännina Maria Röhl avporträtterat Mathilda i en blyertsteckning. 

Mathilda hade utbildat sig under flera år i Paris. Hemma i Sverige igen var hon mestadels bosatt i Stockholm där hon hade en konstnärsatelje i Brunkebergs hotell. Under en period bodde hon även hos sin syster Carolina i Gävle. Hon deltog i ett antal utställningar och erbjöd porträttmåleri samt lektioner i både teckning, måleri och fransk konversation.

Aftonbladet den 22 september 1855.

Norrlandsposten den 18 juli 1859.

"Sittande dam", blyertsteckning av Mathilda Brantström /Nationalmuseum

Nya Dagligt Allehanda den 2 mars 1882.

"Mathilda Brantström", Paris 1853, teckning av Maria Röhl /Kungliga Biblioteket

Mathilda Söderbäck-Lundgren (1841-1927) och Johan Wilhelm Lundgren (1835-1887)

Mathilda Söderbäck levde tillsammans med sin mor i Gävle fram till dess att hon gifte sig 1864, med ångfartygsbefälhavaren Johan Wilhelm Lundgren från Stockholm. Modern Carolina Söderbäck valde då att lämna Gävle och flyttade även hon efter sin dotter till Stockholm. 

Ett utmärkt godt 6 Octavers Mahogeny-Taffel-Fortepiano, förfärdigat af Rehder i Hamburg, äfwensom en nästan ny Calesch på liggfjedrar, förfärdigad i Norrköping, finnas till salu i Gefle, då derom corresponderas med handlanden P. S. Söderbäck dersammastädes, som är anmodad ombesörja försäljningen. Tidning För Stora Kopparbergs Län den 23 januari 1834.

I hemmet fanns ett fortepiano av mahogny, liksom flera andra instrument. Dessa finns uppräknade i bouppteckningen från 1847 efter Pehr Samuel Söderbäcks frånfälle. Ett liknande fortepiano försökte P. S. Söderbäck sälja via annons fyra år innan giftermålet med Carolina Brantström. Det är möjligt att han inte fick det sålt, utan att pianot stod kvar i hemmet. På detta, eller ett liknande instrument lärde sig dottern Mathilda Söderbäck spela.

Redan innan flytten från Gävle var Mathilda Söderbäck en skicklig pianist. Hon anordnade  till exempel en musikalisk soaré i staden 1862. Hon spelade själv piano och biträddes av både cello och manskör. Hon framförde stycken av Mendelssohn-Bartholdy, Chopin, Beethoven med flera. Konserten som skulle hållas i stadens Solennitetssal annonserades i Norrlansposten två dagar innan och entrébiljetten kostade 1 riksdaler. Inför konserten kommenterade tidningen:

"Samma afton gifwer mamsell Söderbäck en musiksoire, hwars lockande program förtjenar musikvännernas uppmärksamhet. M:ll Söderbäck wärderas såsom en i enskilda kretsar känd utmärkt pianiste, framträder nu, tro wi, för första gången och bör af flere skäl, hwaribland det att hon är Geflebo, kunna skäligen räkna på uppmärksamhet och tillwinna sig den utan wårt widare förord; ordspråket om "profeten i sitt eget fädernesland" bör ej heller alltid få tillämpning."

Dagen efter skrevs en kort notis om konserten:

"M:ll Söderbäck hade på sin soirée i går afton att fägna åt ett auditorium af innemot 300 personer, hwilka med lifligt bifall åhörde den unga soirée-gifwerskans wackra prestationer."

Norrlandsposten den 27 september 1862.

Aftonbladet den 3 maj 1864.

Nytt Dagligt Allehanda den 6 november 1872

Nytt Dagligt Allehanda den 20 april 1876

Den 6 april 1864 gifte sig Mathilda Söderbäck med ångfartygsbefälhavaren Johan Wilhelm Lundgren. Han var vid den tiden kapten på ångfartyget Sten Sture, som trafikerade sträckan Gävle - Stockholm och ägdes av Gefle Ångfartygsbolag. Detta innebar att han ofta vistades i Gävle och sannolikt bevistade han Mathilda Söderbäcks bejublade soaré 1862. 

Paret flyttade till Stockholm och fick barnen Wilhelm (1872) och Olga (1876). De bodde på ett par olika adresser på Skeppsholmen och Östermalm. J. W. Lundgren lämnade så småningom Sten Sture och tog 1877 över som kapten på ångfartyget Njord.

Det var under en resa med Njord 1887 som Johan Wilhelm insjuknade i lunginflammation. Han dog ombord på sin båt och begravdes sedan på Galärvarvskyrkogården på Djurgården. Det var även där hustrun Mathilda Söderbäck-Lundgren begravdes 40 år senare, då hon gått bort 1927. 

Två år efter maken gick även Mathildas mor Carolina Söderbäck bort.

Hjulångaren Sten Sture 1869. Oljemålning av I. A. Björkman. Fotograf: Cecilia Nordstrand /Sjöhistoriska museet.

Stockholms hamn. I förgrunden last- och passagerarfartyget Njord vid Skeppsbron. I bakgrunden Nationalmuseum, Skeppsholmen och Strandvägen. Okänd fotograf/ Sjöhistoriska museet.

Dagens Nyheter den 22 juni 1887.

Stockholms Dagblad den 21 juni 1887.

Efter Johan Wilhelm Lundgrens död försörjde Mathilda Söderbäck-Lundgren sig och sina barn som sömmerska och pianolärare. Hon gav lektioner till privatelever vilket dessa annonser visar, något hon börjat med redan innan makens död. Hon undervisade även sin egen son Wilhelm i piano och han antogs som 14-åring vid Kungliga musikkonservatoriet i Stockholm. Dottern Olga dog 1896, 20 år gammal.

Dagens Nyheter den 21 januari 1886.

Dagens Nyheter den 16 september 1886.

Dagens Nyheter den 3 januari 1891.

Wilhelm Lundgren "Paganini" (1872-1940)

Wilhelm Lundgren var femton år när fadern dog. Han hade redan börjat studera vid kungliga musikkonservatoriet i Stockholm, parallellt med gymnasiestudierna. Där undervisades han i violinspel av Fridolf Book. Efter studentexamen läste han medicin i Uppsala, men övergick senare till språkstudier. Under en tid arbetade han som informator i Baltikum och Ryssland.

Han såg dock snart att pengarna inte räckte till fortsatta studier, utan insåg att hans stora intresse musik, även kunde bli hans levebröd. Som violinist var han medlem i Akademiska kapellet i Uppsala. "Som violinist hade han, enligt vittnesmålen, under sina bästa år en osviklig teknik och en förmåga till mycket levande tolkningar." (Levande musikarv)

Han var musikkritiker i Upsala Nya Tidning 1899-1926. Han gav lektioner i violin och piano. Genom ett stipendium kunde han vidareutbilda sig i komposition för den ansedde Paul Juon i Berlin. Hans bok Musikaliskt reallexikon publicerades 1924. Han var ledare för Sällskapet för kammarmusik under några år och senare konsertmästare i Akademiska kapellet. Han ledde Allmänna sången 1909-1919. Han ledde även kören i samband med Gustaf Frödings begravning 1911.

Vilhelm Lundgren var tillförordnad director musices under ett år och ledde Orphei Drängar, gav föreläsningar i musikhistoria och musikteori. "Han var en av de sökande till director musices-posten 1910 och stöddes av många, men det var Hugo Alfvén som valdes till den. Relationen dem emellan kan inte ha varit hjärtlig, att döma av de fientliga rader Alfvén skrivit om Lundgren i sina memoarer." (Levande musikarv)

En utförlig biografi: Levande musikarv - Wilhelm Lundgren

Gustaf Fröding (1860-1911). Nationalskalden fick en storstilad begravning den 12 februari 1911. Bland gästerna märktes bland andra kronprinsen och prins Eugen, medlemmar i Svenska akademin, Publicistklubben och Riksdagen. Själva begravningsakten genomfördes i Stockholm, medan jordfästningen skedde i Uppsala. Vid gravsättningen framförde studentsångarna under direktör Wilhelm Lundgrens anförande en av Verner von Heidenstam skriven sång samt flera andra stycken. Därefter talade skalden Erik Axel Karlfeldt vid graven, liksom flera andra talare.

Dagens Nyheter den 5 juli 1940. 

Minnesord över Wilhelm Lundgren i Dagens Nyheter den 5 juli 1940

Musikdirektör Wilhelm Lundgren avled på onsdagskvällen efter en längre tids sjukdom på Vrå vilohem.

Wilhelm Lundgren var vida känd i musikkretsar, särskilt bland Uppsala-studenterna, där han gick under namnet "Paganini". Han föddes 1872 och kom redan i unga år till den gamla lärdomsstaden, som han blev trogen hela sitt liv. Efter studentexamen sysslade han först med vetenskapliga studier, men avbröt dem efter några år för att helt ägna sig åt musiken. Han tog organistexamen och fortsatte med violinspel, som blev hans stora kärlek. Med outtröttlig hänförelse verkade han som instruktör och som ledare för bland annat Sällskapet för kammarmusik, O.D. och Allmänna sången. Men därjämte har Lundgren framträtt som kompositör. Han arrangerade folkvisor för manskör till vårkonserterna. Till hundraårsjubileet skrev han ett stort körverk "Vaknen" av Viktor Rydbergs dikt, vars idéinnehåll stod i samklang med hans egen filosofiska livsåskådning. En violoncellsonat av hans hand kom också vid den tiden till uppförande på Norrlands nation och blev mycket uppskattad.

I Upsala Nya Tidning var han i nära 30 år verksam som sällsynt skicklig musikkritiker. Bland alla de många musikintressenter han kommit i beröring med verkade han städse som en sammanhållande kraft, en banérförare för konstnärliga värden.

Svenska kvinnor och män: biografisk uppslagsbok (s. 117-118)

Lundgren, Wilhelm, musiker, skriftställare, f. 4 nov. 1872 i Stockholm, d. 3 juli 1940 på Vrå sjukhem, Alsike skn, Stockholms län. Föräldrar: sjökaptenen Johan Wilhelm L. och Mathilda Charlotta Söderbäck. - L. studerade under sin gymnasietid violin för J. F. Book vid Stockholms konservatorium. Efter mogenhetsex. i Stockholm 1890 ägnade han sig åt medicin- och språkstudier i Uppsala men avbröt dessa i slutet av 1890-talet för att helt ägna sig åt musiken. Han avlade organistex. 1903 och fortsatte därefter med violinspel. År 1910 bedrev han ss. Wennerbergsstipendiat kompositionsstudier för P. Juon i Berlin. I Uppsala verkade L. som musiklärare (bl. a. i violin- och pianospel) samt var ledare för Sällskapet för kammarmusik från 1902 och för Uppsala studenters allm. sångfören. 1909-1919. Åren 1909-10 var han vikarierande director musices. Därjämte framträdde L. som kompositör; han arrangerade bl. a. folkvisor för manskör till vårfesterna. Till uppsalasångens hundraårsjubileum 1913 komponerade han ett körverk, "Vaknen", över Viktor Rydbergs dikt. Han komponerade även ett antal verk för violin och en violincellsonat. - I Upsala Nya Tidn. var L. 1899-1926 verksam som skicklig musikkritiker. Han utgav "Musikaliskt reallexikon" (1924). - L. var vida känd i musikkretsar, särskilt bland uppsalastudenterna, där han gick under namnet Paganini. - Ogift. /G. Ptg.

Wilhelm Lundberg var femmänning till min morfars mor Margareta Olofsdotter (1868-1944). Det är högst osannolikt att de någonsin kände till varandra. Prästen Pehr Söderbäck var kusin till min morfars morfars mormor Anna Olofsdotter (1775-1847), möjligen kan de ha träffats.