Uppdaterad: 2020-12-26.
Det här är min mormors far, Karl Erik Eriksson (1856-1944). Detta är ett av få fotografier på honom. Han härstammade från Gullboviken sedan fyra generationer bakåt i tid och bodde där under stora delar av sitt liv. Senare flyttade han till Kälen och Kälamon. Han var även delaktig i flytten av Jämtlands äldsta träbyggnad, Boddas bönhus i Bodsjö.
Karl Erik var verksam som snickare, timmerman och målare. Han träffade min mormors mor Sigrid Lisa Andersdotter (1873-1894) omkring 1889. Hon var 16 år och han 17 år äldre. De fick sin första dotter Teodora 1890 och sin andra dotter, min mormor Selma 1893. De var då trolovade, men hann aldrig gifta sig. Sigrid Lisa dog på nyårsdagen 1894. Storasyster Teodora dog 1904 och lillasyster Selma blev fosterbarn.
Karl Erik var född i Hunge, men hans föräldrar Erik Larsson (1810-1892) och Dorothea Carlsdotter (1813-1890) kom båda från Gullboviken, dit de också återvände. Karl Erik hade en 23 år äldre syster Margareta Eriksdotter (1833-1910). Hon gifte sig samma år som Karl Erik föddes och bosatte sig senare i Brunflo socken.
Min mormor växte inte upp med sin pappa, men han kom ibland på besök. Som den här gången, då någon påpassligt fotograferade den gamle mannen.
Ett spår efter min mormors far läser jag om i boken "Kälen och Baksjöbodarna i Bodsjö. Levnadsöden och andra berättelser" utgiven 2012. Där berättas följande i avsnittet "Gammelstugan på Kälamon".
"En dag i början av 1940-talet kom en man vid namn Karl-Erik till Kälamon. Han sa: Nu vill jag bo här hos er! Då byggde Anders på en liten kammare bakom Gammelstugan där Karl-Erik bosatte sig. Märta försåg honom med mat och varje kväll hade något av barnen uppgiften att gå med gröten till Gammelstugan. När gröten var avlämnad kunde man belönas med en karamell av Karl-Erik. När mörkret stod tätt kring stugan var uppgiften inte alltid så lätt, speciellt om huvudet var uppfyllt av de spökhistorier som figurerade kring Kälamon. En kväll var det sonen Olles tur att leverera gröten. Han bör ha varit ca 8 år. Han sprang fort men i svängen vid förstukvisten till Gammelstugan ramlade han i mörkret på en isfläck. Olyckligtvis tappade han grötskålen, rakt i en hästspillning. Rädd som Olle var ville han inte gå tillbaka utan han slevade upp det av gröten som gick att rädda. Sedan överlämnade han den snabbt och utan att invänta någon karamell sprang han tillbaka.
Nästa dag kom Karl-Erik upp till Märta i boningshuset och hade något på hjärtat: - Grötn va inte söm han bruk vära!
Karl-Erik bodde i Gammelstugan i ungefär 5 år innan han avslutade sina dagar."
Ett annat, och lite udda spår efter Karl Erik hittar jag i skriften "Bodsjö kyrka 200 år", vilken skrevs inför Bodsjö kyrkas 200-årsjubileum. I ett avsnitt skriver Gunnar Malmström, tidigare kantor i Bodsjö kyrka, om flytten och återuppbyggnaden av Boddas Bönhus. Och där dyker min mormors far plötsligt upp i denna anekdot.
"Minnet av en av de ledande i återuppbyggnaden lever ännu kvar. Han hette Karl Erik Eriksson, kom från Gullboviken för att småningom hamna på Kälaberget. Han dog 1942 efter kort sjukdom på ålderdomshemmet i Torsäng (som ägdes av Sundsjö och Bodsjö tillsammans).
Denne man hade ett kopiöst stort pungbråck, en stor del av inälvorna hade trängt ner i pungen, som var så stor, att han måste ha ett sorts förskinn att bära den i... Han gick allmänt under namnet Karl Erik Stortask."
(anm. Malmström har tagit fel på dödsåret som enligt Sveriges dödbok ska vara 1944)
 |
| Boddas bönhus, byggt ca 1291. Foto: Mikael Andersson |
Boddas bönhus
Boddas bönhus är daterat till ca år 1291, enligt studier av årsringarna i träet (dendrokronologi). Det är därmed Jämtlands äldsta kända trähus, och en av landets allra äldsta timrade byggnader.
Den lokala traditionen berättar om bönhuset som traktens äldsta kända kyrka. Enligt legenden var Bodda en norsk kvinna som tillsammans med sina barn tvingades i landsflykt på grund av sin religiösa övertygelse. Hon byggde sitt nya hem vid Bodsjöns strand och uppförde bönhuset. Bodsjö socken ska ha fått sitt namn efter henne.
Bönhuset flyttades till sin nya placering vid Bodsjö kyrka 1912. Huset byggnadsminnesförklarades 2000.
(Källor: Bräcke kommun och Länsstyrelsen Jämtlands län)
Läs mer: Gullboviken - en släktkrönika
Läs mer: Stenen vid Ol-Kals
Kommentarer
Skicka en kommentar